Den europeiska flykting- och migrationspolitiken har misslyckats fundamentalt med att se till barns bästa. Dublinförordningen är den starkaste bidragande orsaken. Förordningen från EU innebär att barn skickas fram och tillbaka i Europa. I slutändan hamnar dessa barn ofta i länder med undermåligt mottagande där risken är stor att de far illa och missar chansen till en rättssäker asylprocess.
Den senaste veckorna har media varit flitiga med att rapportera hur Sverige urskiljningslöst behandlat unga som flytt till Sverige. Vi har hört om 15-åriga Ali som gränspolisen velat skicka till Italien trots att han är intagen hos BUP. Samtidigt, lite i skymundan, skedde utvisningen av 18-årige Ali till Italien efter att polisen häntat honom efter en fotbollsträning. Han lämnades av svensk polis i Italien utan att veta hur han skulle få tak över huvudet eller kontakt med myndigheter.
Sverige måste ta sitt ansvar gällande barns asylprocess, och att den sker snabbt och rättssäkert. Det är inte skäligt att barn som är i stort behov av trygghet ska skickas som varor genom europa för att få sin asylprövning. Där dessa barn skickas till Italien eller Malta för att det råkade vara det första EU landet de reste till, trots att de tänkt resa vidare för att söka asyl i länder längre in i EU såsom Sverige. Med en åldergräns på 18år på dublinutvisningar skulle inget barn behöva leva gömt i Sverige. Istället för att gömma sig i månader undan gränspolisens razzior skulle de kunna få en trygg asylprocess och komma tillrätta med sina liv.
I helgen antog Rädda Barnens riksmöte ett uttalande om att regeringen bör undanta alla barn från dublinförordningen samt att omedelbart stoppa alla överföringar till Italien. I ett starkt uttalande kritiseras den svenska migrationspolitiken och regeringen som brustit i ansvar för att skydda barnen.
Den migrationsöverenskommelse som idag finns i riksdagen innebär ingen förbättring för de barn som nu tvingas tillbaka till länder som Italien och Malta där barnens bästa inte garanteras i och under asylprocessen.
Misslyckandet att hjälpa dessa av oss som är mest utsatta och sårbara i världen är inte enbart Miljöpartiets som förhandlat med regeringen och tvingats vika sig för att få förbättringar på andra områden. Det är viktigt att minnas att bromsklossen är regeringspartiernas migrationsminister Tobias Billström som håller de övriga regeringspartierna tillbaka. Men inget av dessa övriga regeringspartier har visat på att de är beredda på ett alternativ till den moderatledda migrationspolitiken.
Men ansvaret slutar inte där, även socialdemokraterna är tysta och talar inte heller de om ett alternativ till den rådande migrationspolitiken som de är ansvariga för att ha byggt upp. De måste bryta tysnaden och ta ställning för en progressiv och människovänlig migrationspolitik.
De minst klandervärda kan i sammanhanget framstå som vänsterpartiet som alltid är ideologiska och ovikbara i sina krav på en mänskligare migrationspolitik. Deras politik är bra men de måste faktiskt lära sig att jobba med realpolitik där det handlar om att prioritera och förhandla, annars kommer de inte heller ha en hand att göra i att flyktingar får det bättre. De måste lära sig att kamma hem små segrar som gör viktiga skillnader för riktiga människor. Att inte göra något för att man inte lyckas göra allt är en minst lika omänsklig politik, särskilt när det gäller att rädda barn från europas gator eller långt värre öden.
Jag hoppas vi kan förenas i krav på en åldersgräns för dublinutvisningar. Dessa bör vi framföra särskilt till migrationsminister Billström, men det är viktigt att veta vilka andra partier som vi kan räkna med i en riksdagsvotering om att göra undantag från dublinförordningen. Men låt oss komma ihåg vart kritiken hör hemma som mest; hos moderaterna. Det största regeringspartiet och riksdagens andra största parti, men med en förskräcklig syn på människor på flykt.
Tills dess att vi lyckas få en majoritet för en åldergräns på dublinutvisningar och andra progressiva förändringar av flyktingpolitiken får vi alla ta ett ansvar som medmänniskor. Vi får helt enkelt se till att hindra gränspolisen och migrationsverket i sitt arbete där de tvingas till att använda tvång för att utvisa barn till en osäker tillvaro.
Jag som miljöpartist anser migrationsöverenskommelsen vara steg i rätt riktning men jag är långt från nöjd. Överenskommelsen behöver inte brytas, bara utvecklas. Men jag tänker fortsätta delta i blockader av migrationsverkets förvar tills dess att vi fått till de lagändringar i riksdagen som krävs för att människor inte ska fara illa.
Niclas Persson, kommunpolitiker för (MP) i Örebro