Arbetet i Europaparlamentet är nu i full gång igen efter sommaruppehållet. Det viktigaste för min del just nu är slutförhandlingarna av vad som brukar kallas asylpaket. Detta innehåller EU:s regler för asyl, bl.a. ingår en revidering av Dublinförordningen ingår. Samtidigt som detta pågår så nås jag av nyheten i Sverige om fallet med flyktingpojken Ali, som skall överföras till Italien i enlighet med ¬Dublinförordningen, trots att han bevisligen farit mycket illa i Italien och själv är livrädd för att återsändas dit.
Egentligen borde Ali ha all rätt få sin ansökan prövad i Sverige. Dublinförordningen avgör i vilket medlemsland i EU som en asylansökan ska behandlas, enligt grundprincipen att det första land man kommer till är ansvarigt. Det finns dock många undantag. Om en flykting till exempel är sjuk eller har familj eller släkt i ett annat EU-land mm, så kan man frångå grundprincipen i Dublinförordningen. Det inte ska behöva vara så illa, så att man skickar en traumatiserad minderårig tillbaka till samma land där han utsatts för hemska övergrepp, ens med gällande regler. Det är i vid alla överföringar migrationsverkets skyldighet att se till att mottagarförhållandena lever upp till grundläggande rättigheter. Om så inte är fallet måste man stoppa överföringarna, vilket ibland också sker. Finland och Danmark har stoppat överföringar av ensamkommande barn till Italien. Sverige har agerat på liknande sätt med överföringar till Grekland i enlighet med domslut från Europadomstolen för mänskliga rättigheter.
Alis situation är absolut inte en engångsföreteelse, det händer hela tiden. Förra året beslutade Migrationsverket att överföra 185 barn till andra EU-länder enligt Dublinförordningen. Men i det enskilda fallet så upprörs jag såklart, som vanligt, av Tobias Billströms kalla attityd, typ, ”Jag tycker att Dublinförordningen är bra som den är” . Jag förstår också varför förhandlingarna om Dublinförordningen är så hårda, Billströms uttalande är typiskt för den strutsattityd som den svenska regeringen brukar ha i de viktiga förhandlingarna i ministerrådet. Man blundar för övergrepp mot flyktingar i exempelvis Grekland, så att man slipper agera. Jag anser att det helt enkelt beror på brist på politisk vilja från regeringen och Billström.
Ali är ett barn, svårt traumatiserad och han har försökt att ta sitt liv. Att Ali borde ha behandlas på ett annat sätt är tydligt. Sverige kan och borde, åberopa de humanitära klausulerna i Dublinförordningen för att låta honom stanna i Sverige och inte skickas tillbaka till Italien. Han måste få lugn och ro och stanna i Sverige, enligt regler i Dublinförordningen och FN:s barnkonvention. Det är vår lagliga såväl som moraliska och medmänskliga skyldighet att erbjuda honom trygghet.
Tack och lov inser, Migrationsverket nu att de felbedömt Alis avvisning till Italien och vill nu omförhandla ärendet. Men det är också viktigt att påpeka i det här ärendet att det är migrationsverket som har ansvaret för att bedöma ärenden och gränspolisen som verkställer beslutet. Om migrationsverket ändrar sig får polisen rätta sig efter det, samtidigt som migrationsverket inte kan gömma sig bakom gränspolisen.
Det är samtidigt helt klart att EU-reglerna för vilket land som ska göra asylprövningarna är i akut behov av förändring. Bristerna är kopplade till de grundläggande problem som finns i EU:s gemensamma asylsystem, där det finns mycket stora skillnader i hur medlemsstaterna i praktiken lever upp till sina åtaganden. Europarlamentet antog nyligen (som man kunnat läsa i en post på Flyktingbloggen) en rapport av en cypriotisk ledamot, Triantaphyllides, om ökad solidaritet inom EU på asylområdet. Här pekar vi ut några idéer om hur Dublinprincipen skulle kunna förändras och EU:s asylpolitik skulle kunna förbättras med större solidaritet mellan medlemsstater som tar emot många ansökningar (oftast de som har yttre gränser) och de som tar emot färre. Men framförallt måste solidariteten gälla människor på flykt. Tyvärr har denna rapport inte status av lagstiftning och chansen att medlemsstaternas regeringar ska lyssna på några av förslagen är i dagsläget små.
Kampen går vidare!
Anna Hedh (s) EU-parlamentariker