Har du blodsband, lille vän?

Samhörigheten med barn man fött och föräldrar man fötts av är en stark drivkraft och källa till glädje för miljontals människor. Det är en fantastisk lycka att få uppleva! Men blodsbanden behöver inte belönas ytterligare. Andra band som människor kan knyta behöver inte straffas.

För två år sedan lovade regeringen och miljöpartiet att problemen med krav på pass och styrkt identitet i familjeåterföreningsfall skulle lösas. Då hade rätten till familjeåterförening satts ur spel genom helt omöjliga krav på pass och andra handlingar. De flesta som drabbats var krigsflyktingar från Somalia, eftersom över huvud taget inga handlingar därifrån godkändes.

Migrationsöverdomstolen hade förklarat att ”lagstiftaren” måste se över reglerna. När detta inte hände, när tusentals familjer splittrats och barnen strandsatts i överfulla flyktingläger, så fann Migrationsöverdomstolen på nödlösningen att sänka det omöjliga id-kravet när DNA-analys visar föräldraskap.

Barn och föräldrar fick nytt hopp.

Nu har det gått ett halvår. De första familjerna har återförenats, med tårar och lycka. Men antalet som ansökt på ambassaderna ligger långt från de tiotusentals som oroliga kommunalråd befarat. Många sorteras dessutom bort efter ansökan.

- Du och din man har lämnat olika uppgifter. I Sverige har vi ordning! Här firar vi födelsedagar! Vad spelar DNA-bevis för roll om ni inte kan barnens födelsedatum?

- Ni har inte bott ihop hela familjen tillräckligt länge i Somalia innan ni flydde. Vadå, krig? Vi har våra regler!

- Era barn ser för stora ut.

(Nej, detta var Inte äkta citat – men äkta skäl för avslag.)

Par utan barn ställs självklart utanför. Blodprov hjälper inte dem. Av samma skäl stoppas adoptivbarn, krigets våldtäktsbarn, barn som behöver bo hos mormor eller faster sedan föräldrarna dödats. Deras DNA-likhet räcker inte.

DNA-domen har hittills löst knuten för en mindre del av de splittrade familjerna. En del har gett upp Sverige. Hur länge domen står sig vet vi inte. Men migrationsministern har meddelat att frågan är löst.

Det är alltså OK att den internationella rätten till familjeåterförening har bytts ut mot byråkratiskt snåldefinierade blodsband.

Vi är många som är medskyldiga till att ha lyft fram att inte ens barn som kunde bevisa släktskap med DNA fick komma till sina föräldrar. Det var ju orimligt. Men det betyder inte att DNA omvänt bör krävas som kriterium på en familj.

Återigen hamnar vi i en diskussion om härstamning.

I våras talade statsministern om att arbetslösheten egentligen inte är så hög eftersom den inte drabbar etniska svenskar. Det hade varit ett bra uttalande om hans poäng varit att uppmärksamma diskrimineringen som gör att arbetslösheten drabbar vissa grupper. Men hans poäng var den omvända, att arbetslösheten inte är så stor om den bara drabbar de andra.

Fem är som bekant alltid fler än fyra, även om det är fem myror och fyra elefanter. Och tio procent är fortfarande tio procent även om de inte är etniska svenskar.

Egentligen kan ingen veta hur många procent etniska svenskar som är arbetslösa. Det är förbjudet i lag att registrera folk efter etnicitet i Sverige.

Etnicitet syftar på självupplevd tillhörighet till en grupp med gemensamt ursprung, hudfärg eller liknande. Oklart. I praktiken kan etniciteten klistras på dig antingen du vill eller inte.

Ditt födelseland kan du lämna bakom dig, men din (upplevda eller påklistrade) etnicitet bär du med dig. Att dela upp människor efter etnicitet signalerar att man förväntar sig olika egenskaper beroende på grupptillhörighet eller blodsband.

Det duger inte. Härstamning som du inte kan påverka får aldrig avgöra hur du betraktas.

Om vi nu är överens om att det är så; att skolplikten inte ska begränsas till etniska svenskar, att människor av viss etnicitet inte ska förbjudas gifta sig och faktiskt även att etnicitet inte ska avgöra vem som räknas i jobbstatistiken…

Kan vi i så fall också enas om att det inte ska finnas särlagstiftning för adopterade, att DNA-test inte ska krävas för föräldrapenning och att oäktingar inte ska pekas ut i något sammanhang över huvud taget?

Sedan kan vi passa på och enas om att detta även ska gälla etniska somalier.

 
Sanna Vestin, www.sanna-ord.se

Mer fakta om familjeåterföreningen från Sociala Missionen och FARR:
www.farr.se/index.php/familjeaterforening

This entry was posted in Okategoriserade. Bookmark the permalink.

5 Responses to Har du blodsband, lille vän?

  1. Adam Blomgren says:

    Hur det här har skötts är ytterligare en smutsfläck på Sveriges rykte. Vill ha en mänsklig flyktingpolitik nu. I hela Europa!

  2. Devrim says:

    Låt Sverige bli en fristad för människor som flyr från förtyck och krig. Jag vill
    också ha mänsklig flyktingpolitik nu, framför allt i Sverige.

    Håller med dig Adam B

  3. helena duroj says:

    Att barnen ser för stora ut har jag hört när de ska skrivas in i skolan…

  4. Helena Molin says:

    En familj är inte alltid bara en sorts familj. Kärnfamiljen är inte en så strålande idé att vi knappt har den väldigt nya och urmodiga idén kvar, den har upplösts mer och mer som tur är. Den, eller dem som tagit hand om dig, ger dig samma trygghet som en familj ger behöver inte vara din släkt, speciellt inte så allvarliga förhållanden när samhällen brakar samman.
    Vi är så stolta ibland här över att vi vågar se familjen ur flera olika perspektiv, vilket gör den gammalmodiga synen på familj bara till en ursäkt att utvisa människor.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>