Är det någon skillnad mellan dåtid och nutid? Samma människohandel nu som då. Efter hundratals år med slavhandel kan man lura sig att tro att vi i dagens upplysta informationssamhälle hade lämnat handeln med människor och arbetskraft långt bakom oss.
Under 1500-1700 talen ägde den berömda så kallade triangel-frakten rum, allt utifrån kapitalets intressen. Från Afrika skeppades slavar bl a till Amerika, vilka fångats under stamkrig. Dessa slavar utgjorde arbetskraft för att skörda bomull och tobak. Bomull och tobak skeppades sedan med samma segelfartyg till Europa, företrädesvis till England. Här förädlades dessa produkter till marknadsvaror, i form av tyger och tobaksvaror och dessa skickades med samma fartyg tillbaks till samma länder i Afrika som där man hämtade slavarna. På detta sätt så kunde man utnyttja fartygen på bästa möjliga ekonomiska sätt. Det enda man tänkte på var att få så stor vinst som möjligt på varje triangelresa, någon mänsklig hänsyn togs inte någon stans, det var bara kapitalisternas pengabegär som styrde.
I Sverige avskaffades slavhandeln år 1830, alltså för mer än 180 år sedan. Hur ser det ut i dag i Sverige, Europa och resten av världen? Har vi lämnat otryggheten i arbetslivet bakom oss??
Jag vill påstå att vi har samma elände i dag som vi hade i 1500- och1600-talens slavsamhälle.
Den största skillnaden är på vilket sätt ”slavarna”/ arbetstagarna transporteras till sina nya arbetsplatser. Nu som då är det kapitalismens som genomsyrar hela rörelsen kring arbetskraftsinvandring. Oseriösa företag kan tjäna 100 000-tals kronor på varje person som beslutar sig för att finna lyckan i solskenslandet Sverige. Någon mänsklig hänsyn eller tanke finns inte med i dessa snuskiga affärer, det är alltid pengabegäret som kommer först.
Vad händer i dag med de personer som vill skapa sig en lugn och fridfull tillvaro i ett nytt land?
I sitt hemland har de oftast lånat stora summor pengar för att täcka inte bara kostnader för resa och uppehälle utan också till en eller flera s.k. agenter som påstår sig hjälpa till med kontakter med arbetsgivare i det nya landet. Ofta har man lånat från föräldrar, släkt och vänner men också andra kanske mindre seriösa personer och företag. När de kommer till sitt nya hemland, så finner de att de tidigare löftena inte infrias, det utlovade jobbet finns inte utan de står på gatan utan vare sig arbete eller bostad. Med skulder motsvarande flera årslöner i hemlandet och inte ett öre på fickan samt med ett arbetstillstånd som inte gäller är det inte så lätt att skaffa sig en försörjning.
Nu lurar oseriösa arbetsgivare runt hörnet med erbjudande om lönsamt svartarbete. Lönsamt för företagarna men sällan för den anställde. Om dessa anställda försöker få ut den utlovade lönen, så hotar arbetsgivarna med att de kommer att anmäla dem till polisen, med uppenbar risk för utvisning. Dagens slavhandel visar sig från sin fulaste sida i och med att vi inte erkänner varje individs rätt till egen försörjning. Igen människa är illegal. I Sverige blir man i praktiken illegal om arbetsgivarna avslutar ens anställning. Vi måste få till stånd en lagstiftning som ser till den humana sidan och inte enbart till vinsten hos de oseriösa företagen.
Rolf G Johansson är ombudsman på Fastighets och
kassör i styrelsen för Fackligt Center för Papperslösa