Dublinärenden, där de asylsökande skall sändas till det första landet som de vistats i eller har visum till, kan vara näst intill omöjliga att ändra. Under de 25 år som jag varit engagerad i flyktingrörelsen har vi lyckats en handfull gånger. Om första asyllandet accepterat att ta emot, eller inte svarat och det finns en sk tyst accept, ska man räkna 6 månader . Inom den tiden har svenska myndigheter tid på sig att utvisa de asylsökande. Då får de inte ha avvikit och gömt sig utan måste uppträda öppet. I annat fall kan tiden förlängas till 18 månader.
För vår afghanska familj var tidsfristen på sex månader satt till 16 juli i sommar. Den 17 juli ringde jag tillk Dublinenheten och fick svar att familjen skulle få söka asyl i Sverige. Någon förlängning var det inte fråga om.
Då skrev jag ett brev till asylmottagningen i Kållered och bad om en bokad tid för att de skulle få registrera sin asylansökan. Det gick några dagar och sen kom en kallelse från Migrationsverket i Karlstad. Familjen ombads att komma för att få information om sitt ärende. Handläggaren sa då att : ”ni kan söka asyl som alla andra. Fråga Bengt hur ni ska göra. Han kan förklara allt. Dublin är slut för er del”. Efter några dagar ringde jag MV i Kållered och fick då besked att det räckte att familjen gjorde sin registrering i Karlstad.
Några dagar därefter kom polisen och tog mannen i familjen och han fördes till häktet i polishuset i Karlstad. Polisen menade att de hade ärendet för verkställighet och att mannen hade avvikit och varit efterlyst. Övriga familjemedlemmar var i upplösningstillstånd. Jag ringde både Dublinenheten och Migrationsverket i Kållered och fick till svar att familjens dublinbeslut var slut. Det fanns ingen anteckning om förlängning, men eftersom ärendet låg hos polisen var det de som hade den lagliga rätten att förlänga om de gjorde det före den utgångna tiden. När jag ringde polisen vägrade polischefen lämna ut underlaget för sitt beslut. När jag på nytt ringde dublinenheten svarade man att de ansåg att jag borde gå till botten med ärendet eftersom det verkade vara något som inte stämde i ärendet.
Jag vände mig till en av cheferna inom Asylenheten i Kållered och fick detta svar:
”Jag kan se i våra system att ärendet överlämnades till polisen för verkställighet den 8 juli 2012. Efter överlämnandet är det polismyndigheten som ansvarar för ev. förlängning av tidsfristen. Tidsfristen kan förlängas till 18 månader vid ett avvikande/undanhållande från första acceptdatum. Förlängning måste ske innan den första fristen går ut. Huruvida detta skett eller inte går inte att se i våra datasystem. Jag kan däremot se att polisen efterlyst honom den 13 juli 2012. Har alltså förlängning skett innan den 16 juli på grund av att han var avviken då är beslutet fortfarande verkställbart. Mottagningspersonalen har registrerat honom som avviken i våra system efter att fått ta del av polisens efterlysning. Det synes alltså som att polisen bedömt honom som avviken inom den ursprungliga fristen. Jag kan tyvärr inte bedöma om detta är riktigt eller inte utan eventuella oklarheter får i så fall redas ut av mottagningspersonal och polis huruvida han varit avviken eller inte. ”
Nu har ombud utsetts i förvarsfrågan och jag har skrivit en inlaga till Förvaltningsprocessenheten i Stockholm. En medarbetare inom Farr jagar handlingar och underlag, men kämpar med motvilliga poliser som hittills inte presenterat några handlingar som styrker att tidsfristen förlängdes före den 16 juli. Handläggare inom MV i Karlstad meddelade igår att polisen sagt att de förlängde tiden den 12 juli. Mannen har berättat att han var borta några dagar i juli.
Mannen satt idag kvar på förvaret i Flen. Familjen kallades till Mvs enhet i Karlstad där personalen bad familjen om ursäkt för att man gett felaktig information, men att de inte kunde göra något eftersom ärendet ligger hos polisen. Vid denna information blev mamman i familjen så sjuk att ambulans måste kallas till platsen och mamman fördes till sjukhuset som hon senare dock fick lämna.
Jag har gjort en JO-anmälan där jag pekar på den bristfälliga kontakt som varit mellan Migrationsverket och polisen samt att handläggare på tre olika enheter inom MV sagt till familjen att de skulle få söka asyl i Sverige utan att de kollade med polisen hur deras behandling av ärendet varit och vilka beslut polisen fattat.
Vi hoppas att vi ska få besked snarast om att mannen ska släppas och att det ska bringas klarhet i när och på vilka grunder som tidsfristen förlängdes.
I familjen finns tre barn som mår dåligt. En 15-årig flicka, som i sitt hemland förlorat sin äldre bror på grund av ”hedersvåld,” är nära att duka under av all press som fa miljen utsatts för under det dryga år som de bott i Sverige. De riskerar att skickas till Italien där de får bo på gatan och söka hjälp till mat genom kyrkornas soppkök.
Dramat går vidare.
Bengt Sjöberg, lärare, pastor och kommunpolitiker (KD)