Tidigare ikväll pratade jag med flyktingar som sitter inlåsta på Migrationsverket förvar i Flen och som imorgon ska utvisas till Irak.
Yasser Hanna gråter varje kväll. Han sitter inlåst på Migrationsverkets förvar och imorgon ska utvisas imorgon till Irak. Varje gång han pratar med sin fru och sina barn, en pojke på fyra år och en flicka som är tre år, gråter han. Barnen gråter också. De är rädda, de förstår inte riktigt vad som händer. Bara att de är på väg att förlora sin pappa.
Yasser har bott i Sverige i fem år och har arbetat som bilmekaniker i Jönköping. Han har tre systrar och en bror i Sverige. Hans föräldrar bor i Syrien. I Irak har han ingen familj, ingen släkt och ingen stans att bo. Ingenting.
Yassers släkt är kristen. ”Alla kristna flyr från Irak” säger han. Det gör de också. Enligt UNHCR är situationen för kristna och andra religiösa och etniska minoriteter i Irak allvarlig. De är hotade av olika militanta grupper.
Yasser säger gång på gång till mig: ”Jag har jobbat, betalt skatt och har min familj här. Varför får jag inte stanna?”
Jag pratar också med Ahmed Allah. Han är 20 år. Han sålde sin lägenhet och allt han ägde för att ha råd att ta sig till Sverige. Här i Sverige har han jobbat på en pizzeria, men han ville studera.
”Allt jag har är ett par byxor, tröja och min mobil. Jag har inga pengar och ingen stans att bo i Irak. Vart ska jag gå? Vad ska jag göra? Irak är inte som Sverige, där får man ingen hjälp alls av myndigheterna. De bara visar dig dörren ut.”
Ahmed berättar för mig hur han känner sig lurad av Migrationsverkets personal på förvaret. Han hade fått löfte om han skulle få tillstånd fortsätta arbeta och få lämna förvaret, om han bara gav dem sitt pass. Men istället ordnade Migrationsverket med resehandlingar så att han kan utvisas till Irak. Dessutom har han blivit nekad att träffa sin advokat. ”Migrationsverket lurar många” säger Ahmed.
Han berättar om sin vän Hamza Jaar. Han är från de kurdiska delarna av Irak. Hamza hade blivit lovad att han skulle få 30 000 kr av Migrationsverket när han landade i Irak. Men det var bara ett lockbete för att han skulle skriva under de papper som krävs för utvisningen ska gå rätt till. När han hade skrivit på fick han veta att han inte skulle få några pengar.
”Vi vill inte åka tillbaka. Ingen här vill åka tillbaka” hör jag Hamza och Yasser säga i bakgrunden.
Imorgon kväll kommer Yasser, Ahmed, Hamza och andra bli hämtade av polisen. Personalen på förvaret har sagt att de ska ta lugnande piller imorgon som gör att de somnar. När de vaknar är de i Irak, enligt planen. De vet att de kommer få sitta i handfängsel och att det kommer vara poliser med varje flykting på flygplanet.
—-
Tvångsutvisningarna till Irak genomförs trots stark kritik från bland annat Amnesty, EU och FN. Dessutom har Iraks regering gång på gång kritiserat Sverige. Den 13 augusti hade Iraks migrationsminster, Dindar Najman Dosky, ett möte med den svenska ambassadören i Bagdad, Carl Magnus Nasser. På mötet förklarade Migrationsministern återigen Iraks hållning, Irak motsätter sig alla utvisningar som genomförs med tvång eftersom de inte kan garantera sina medborgares säkerhet i landet.
Just nu pågår en mailaktion till Tobias Billström för att stoppa utvisningarna till Irak. Delta gärna i den, om du har möjlighet kan du också komma till Märsta imorgon och protestera. Du kan läsa mer om aktionen här och här.
Och framförallt, hjälp till att sprida Yasser, Hamza och Ahmeds berättelser vidare. Det är viktigt för oss att förstå att de inte är främlingar. De är människor, precis som du och jag.
Jonas Bergström
Pingback: Berättelser inifrån förvaret | Jonas Bergström
Aldrig ska vi förtröttas att hjälpa flyktingar att få stanna här…det är vad vi måste att dela med oss av välfärd och trygghet
Pingback: Sverige « sammanlagt.se