Varje dag är en flykt(ingdag)

Idag infaller den årliga internationella flyktingdagen. Man ämnar att med denna dag uppmärksamma situationen kring, sprida information om och engagera fler i att se och hjälpa människor som tvingats på flykt. Till Sverige invandrar enligt det främlingsfientliga riksdagspartiet Sverigedemokraterna långt fler flyktingar än vi vad kan och bör ta emot. Man slänger ofta och gärna med bombastiska siffror och pratar inte sällan om MASSINVANDRING av HUNDRATUSENTALS. Precis så, i stora och skräckinjagande versaler. Personligen föredrar jag tillförlitliga källor när det kommer till siffror, och UNHCR är ett bra exempel på en sådan. Bara under förra året bedömde FNs flyktingorgan att cirka 4,3 miljoner människor har tvingats fly sina hemländer, och beräkningar visar också på att cirka åttio procent av personer på flykt i första hand söker sig till ett närliggande grannland.

FN:s flyktingkonvention säger att ”flykting är den person som tvingats fly på grund av ras, nationalitet, religiös eller politisk uppfattning, kön eller sexuell läggning, eller annan tillhörighet till en viss samhällsgrupp”. Man uppskattar att över 42 miljoner människor i världen har denna status. Och med tanke på att åtta av tio av dessa flyr eller har flytt till ett angränsande land har jag svårt att se någon realitet i den alarmistiska bild av massinvandringen till Sverige som främlingsfientliga vill måla upp. Verkligheten ser annorlunda ut, för den som vill se. För så vitt jag vet har Sveriges angränsande länder i skrivande stund varken något problem med pågående svältkatastrof, inbördeskrig, diktatoriskt välde eller annan dylik situation, medan detta faktiskt pågår på andra platser runtom i världen. Med tanke på den enorma siffra av människor som årligen tvingas fly, och i jämförelse med det faktiska antalet människor som sökt sig till och fått stanna i Sverige, så går det med andra ord att dra den inte alltför långsökta slutsatsen om att kvarstående 20 procent utöver de som flytt över närmsta gräns knappast består av flyktingar som kommit till Sverige. Och definitivt inte från våra nordiska grannländer. Så hur många och vilka är det då som kommer hit?

Enligt migrationsinfo.se sjönk invandringen till Sverige med 2,4 procentenheter år 2011 i jämförelse med föregående år. För samma period beräknar man att utvandringen ökade med 4,8 procent. Förra året motsvarade nettoinvandringen till Sverige cirka femtioentusen människor varav trettio procent utgjordes av personer med svenskt medborgarskap. Cirka 29 000 personer sökte asyl i Sverige under 2011, och totalt beviljades cirka 9 000 personer att få uppehållstillstånd här. Det är långt ifrån de hundratusentals som Sverigedemokrater och övriga vill att vi ska tro. Siffror kan nystas upp i all oändlighet, men jag lämnar detta så långt och litar på att läsaren med sunt förnuft ser var jag är på väg med mitt resonemang.

Varje år tilldelar UNHCR flyktingstatus till människor på flykt och lämnar i uppdrag till de för närvarande 25 länder som åtagit sig detta till att fylla en viss kvot av det sammanlagda mottagandet. Den som följer integrationsminister Tobias Billströms arbete lika förtvivlat som undertecknad känner till att han i år fick på sitt bord att för Sveriges räkning bevilja 1900 kvotflyktingar rätten att få komma hit. Migrationsministern, som gärna vill se att Sveriges ansvar avlastas i detta avseende genom att fler EU-länder tar emot flyktingar, har under årets gång bland annat deltagit i handplockade uttagningar av flyktingar i Libyen för att fylla denna kvot. Men den kvot som Sverige åtagit sig att fylla motsvarar alltså knappt en halv promille av det totala antalet människor som tvingades fly sina hemländer under 2011.

Vi har alltså ingen massinvandring till Sverige. Det vilar ingen flyktingbörda på vare sig våra axlar eller vårt samhälle. Pusta ut, Sverigedemokrater! Dags att skaka av sig hjärnspöken och istället lyfta blicken till att se det faktum att människor rycks upp med sina rötter och tvingas fly för sina liv, varje dag. Flykt är inte frivilligt. Det är en desperat handling orsakad av den typen av misär och katastrofer som vi i Sverige aldrig har tvingats erfara och kanske inte ens kan föreställa oss. Svält, krig och förföljelse är en verklighet för miljontals människor som har lika stor rätt att få leva sina liv i fred och frihet som oss andra. Varhelst man önskar på denna planet, som faktiskt inte tillhör någon av oss. Artikel 14 i FNs konvention om mänskliga rättigheter säger att ”envar har rätt att söka och åtnjuta fristad från förföljelse i ett annat land”. Detta är en universell lag som gäller idag på den internationella flyktingdagen, liksom alla andra dager om året. Kärnan i att vara människa är att kunna känna med och för andra. När oskyldiga barn, liksom unga och gamla män och kvinnor, behöver skydd så är det också vår medmänskliga uppgift att bistå med den hjälp vi förmår. Och siffrorna talar sitt tydliga språk. Sverige kan och bör ta emot fler flyktingar, inte färre.

Foujan Rouzbeh, statsvetare och asylrättsaktivist