Den svenska sommaren är här med alla sina igenkänningstecken. Vi plågas extra mycket när det regnar. Vi plågas av en endaste låt som upprepas i musikradiokanalerna in i det outhärdliga.
Vi är också ute och mer aktiva. Drickandets kaffe på kaféer. Drickandes lådviner i parkerna. Vi plaskar och skrattar i sjöar och floder. Vi grälar i sommarstugor. Vi grälar till sjöss i skärgårdarna. Vi bråkar på sommarkolonierna. Vi bråkar i husvagnskolonierna.
I de forna kolonierna bråkas det också mer än annars på året. Opiumodlingar och kokaodlingar som står i full blom skall skördas eller brännas ner. Poliser och narkotikakarteller hamnar i eldstrider som avgör utfallet.
Utfallet blir alltid att det finns tillräckligt med kokain för västerlänningar att dra in i näsan på semesterorternas diskotek och vilda strandfester. Tillräckligt för att ytterligare ett antal tonåringar, sysslolösa under sommarlovet och hängandes i städernas parker, skall kunna puffa på sitt livs första rökheroin.
Sommaren gör att bergspass är fria från snö och att det går att sova i bergen på natten. Sommaren gör att de inte förvandlats till lervälling som på hösten, eller till halkbanor som på vintern.
Män med vapen kan ta sig fram. Lastbilar och pansarvagnar kan ta sig fram. Ammunition, mat och reservdelar kan transporteras.
Det är väder för regeringsoffensiv. Det är gerillaväder.
Sommaren gör att marknadsplatser och bazarer öppnas. Affärsmän på åsnor med varor färdas. Vänner och släktingar reser för att träffas. De skapar folkmassor som kan sprängas av självmordsbombare.
Sommaren är turistväder. Sommaren är terroristväder.
Sommaren gör att hundratusentals människor, utan att avskräckas av köld och regn kan samlas och stanna kvar på torg och huvudgator. Människor som kan skrika ut sin avsky mot regimers valfusk och tyranni.
I Sverige kryper vi allt närmare midsommaren, då applåderna smattrar i direktsändning från Skansen i Stockholm, samtidigt som kulsprutorna smattrar i Damaskus via direktsändning på Al-Jazeera, CNN och BBC.
Under den svenska sommaren åker dagligen förtjust skrattande barn vattenrutschkana. Under den syriska sommaren spänns barn fast vid stridsvagnar de tvingas åka på, i militärens försök att stoppa gerillans beskjutning med raketgevär.
I Sverige kommer snart stor brandfara och eldningsförbud att råda i stora delar av vårt land. I Somalia, Afghanistan och Syrien står städer och byar i brand.
Sommarplågan för hundratusentals nya flyktingar har börjat år 2012.
Flyktingar undersöker just nu smuggelpriser och smuggelvägar över gränser med beväpnade vakter och över stormiga hav med kustbevakningens patrullbåtar.
Vad skall du göra i sommar? Själv skall jag göra som så många andra hundratusentals svenskar. Jag förbereder mig just nu för att resa till ett varmare ställe utomlands.
Vi undersöker flygpriser och flygvägar. Vi packar våra badkläder. Vi tänker på vilka stränder vi skall sola på. Vi planerar vilka restauranger och museer som vi skall besöka.
Vi har råd med det.
Sommarplågan för hundratusentals nya flyktingar har börjat år 2012.
Anser vi oss ha råd med att hjälpa dem att rädda sina liv?
Thabo ‘Muso, ombud och offentligt biträde för asylsökande – engagerad för mänskliga rättigheter.
Jag har nyligen varit i Kabul och det är ett spännt läge i staden, men livet går parallellt med alla hemskheter. Jag tycker din text tar upp de olika upplevelserna vi lever i olika delar av världen, och det är sorgligt att vi inte uppskattar bättre den trygghet och de valmöjligheter vi har i Sverige. Vi kan välja att resa var vi vill, vilka som ska stanna i vårt land och hur mycket vi ska äta idag. Det är en orättvis värld. Men hur ska vi få den bättre? Att ge oss dåligt samvete för att vi har det bra är inget svar. Hur ska vi få ut information om hur världen ser ut? Kanske genom att visa att i byar drabbade av självmordsbombare och soldater finns vanliga människor som INTE vill att vi ska se alla afghaner, somalier och syrier som offer. De är verkliga människor som lever verkliga liv. Om vi kan förstå att det finns liv, och inte bara död och skräck, i länder långt borta kanske vi är mer mottagliga för deras problem?
Tack för din text. Den är tydlig i sitt budskap och vi måste börja se på världen som en plats och inte dela upp den i olika läger som bara skapar rädsla och ignorans.