Öppna ditt hem!

Över en kopp te träffar jag två människor som jag har stor respekt för. Vi kan kalla dem för Bengt och Astrid. På slutet av 80-talet och under 90-talet ägnade de en stor del av sitt liv åt att hjälpa flyktingar från Eritrea. De hjälpte till med kontakt med myndigheter, de drev på för att påverka politiska beslut i rätt riktning och de öppnade sina hem för dem som behövde någon stans att bo.

Jag berättar för dem om en person som jag är med och försöker hjälpa. Hen är 17 år och kommer från Etiopien. Hen har levt på flykt en längre tid och har under en ännu längre tid levt utan båda sina föräldrar. Nu är hen i Sverige och behöver ett hem.

”Det är ju väldigt bra att ni försöker fixa ett boende, men det är så tungt om personen inte får stanna” berättar Bengt.

Samtalet stannar upp. Jag förklarar att vi vet att den här 17 åringen med stor inte sannolikhet få asyl eftersom hen är ett såkallat dublinärende. För mig är det normalt, många som jag har kommit i kontakt med tvingas gömma sig en längre tid. Men Bengt och Astrid ser bekymrade ut.

”Är det så illa nu för tiden?” säger Astrid.

***
Vårt möte berättar om hur svensk migrationspolitik har förändrats sedan slutet av 1980-talet. Det var då som Sverige i snabb takt valde en allt mer inhuman migrationspolitik. Skruvarna började dras åt på 1989 i det så kallade ”luciabeslutet”. Endast de som fått flyktingstatus av FN och de med ”särskilt starka skyddsbehov” skulle få stanna fortsättningsvis. Många av dem som då utvisades skickas till Jugoslavien där de råkade illa ut när kriget bröt ut.

1988 är det folkomröstning i Sjöbo om kommunen ska ta emot flyktingar eller ej, 70 procent röstar nej till flyktingar och media rapporterade flitigt om händelsen. Samhällsklimatet förändras och under 90-talet växer rasismen sig allt starkare. Lasermannen sköt 11 icke-vita personer och skräcken sprider sig i landet. Hatet organiserar sig i form av vit makt och Ny Demokrati. När Ny demokrati väljs in i riksdagen presenterar de sommaren 1992 ”20 punkter i utlänningsfrågan”. De kräver mer kontroll och hårdare tag mot flyktingar. Bland annat ska flyktingar från krigszoner få tillfälliga och istället för permanenta uppehållstillstånd. Flyktingar ska leva på lägre ekonomiska bidrag och de ska betala sina patientavgifter i vården själva. Redan 1996 hade 19 av 20 de punkterna genomförts, utan att Ny Demokrati har suttit i regeringen.

Det blåser kalla vindar men det görs också mycket motstånd. Människor som Bengt och Astrid öppnar sina hem för flyktingar. Asylfall drivs i nationell media. Människor engagerar sig och organiserar sig bland annat i FARR, Flykting och asylgruppernas riksråd.

—
Vi tar ännu en kopp te och samtalet går vidare. Mycket har hänt sedan 90-talet. Ny Demokrati har lämnat riksdagen och ersatts av Sverigedemokrater. Sverige är med i Schengensamarbetet som bygger murar mot omvärlden. Det system med Migrationsdomstolar som infördes 2006 skulle leda till rättsäkerhet slutade i fiasko. Det finns enorma brister i rättsäkerheten och den lagstiftning som finns kring skyddsbehov och ”synnerligen ömmande skäl” tillämpas sällan av domstolarna. 70 procent av de som sökte asyl i Sverige 2011 fick avslag. 2657 barn kom ensamma som flyktingar men vart tredje barn får ej stanna. Många tvingas gömma sig för polisen, precis som 17-åringen från Etiopien med stor sannolikhet kommer att få göra.

Men motståndet finns här idag precis som det gjorde på 90-talet. Vi ser det i Ånge där hela byn reser sig upp och säger ifrån när familjen Danielian utvisades. Vi ser det i engagemanget när pastor Jean utvisades till tortyr och vi ser det i blockaderna utanför migrationsverkets förvar när flyktingar utvisas till Irak .

I våra koppar börjat teet ta slut och vårat samtal och dåtiden har blivit nutid. Vi frågar oss: vad bör göras nu?

***
När jag frågar Anita Dorazio, som blev årets svensk 2008 för sitt engagemang för flyktingar, och nunnorna i Alsike, vars kloster varit en fristad för flyktingar sedan 1972, om vilket behov som är allra störst är svaret tydligt. Fler måste öppna sitt hem för flyktingar. För när staten inte tar ansvar för att skydda flyktingar måste vi medmänniskor göra det.

Därför ber jag dig att fundera. Hur ser det ut i din lägenhet, ditt radhus eller din villa? Har du möjlighet att dela med dig av ditt hem till en flykting? Jag, och många med mig, lovar dig, din hjälp behövs!

Hör av dig till Ingen Människa är Illegal.

Jonas Bergström, flyktingaktivist och ordförande för Ung Kristen Vänster

Blogg (http://bergstromjonas.se/)
Twitter (https://twitter.com/#!/BergstromJonas)