I århundraden har Europa – som helhet – varit en vinnande part i världen. Framgångsrikt har de europeiska handelsmännen, regeringarna och arméerna handlat, förhandlat eller krigat sig till råvaror och arbetskraft i andra världsdelar. Ibland till fördel för båda parter, ibland till svidande nackdel för andra människor. I Europa har samhällen som berömmer sig av välstånd, demokrati och mänskliga rättigheter byggts upp med insats av invånarnas eget arbete och förstånd – och av utbytet från andra länder.
Det är en skam att regeringarna i Europa idag tillåter och underblåser att människor från andra delar av världen behandlas som icke-människor. Människor kan dödas vid gränsen, fängslas utan rättegång, förnedras och misshandlas, utan att någon ställs till svars. Människor som söker skydd kan kastas ut med våld. Människor som arbetar och bidrar till Europas välstånd kan tvingas leva utanför alla lagar och hållas på svältgränsen.
Vad ska vi med mänskliga rättigheter till om de inte respekteras just när de behövs?
I maj 2012 hölls Tribunal 12 där Europa ställdes till svars för hur flyktingar, migranter och asylsökande behandlas. Vittnesmål blottlade hur enskilda drabbas av misstänksamhet och våld. Experter förklarade mekanismerna.
En internationell jury slog fast att Europas regeringar kränker grundläggande normer som människors lika värde. Det var väntat.
Det spännande i utslaget var punkterna om regeringarnas möjligheter att agera redan idag.
Det är möjligt att börja följa lagar som redan finns, om hur asylsökande och invandrare ska behandlas. Det är möjligt att stoppa utförsäljningen av myndighetsutövning till privata företag. Det är möjligt att stoppa de värsta övergreppen snabbt om det offentliga tar över. Det är möjligt att ta till vara existerande förslag från tunga organisationer om förbättringar av asylsystemet.
Samtidigt, i Bryssel. EU:s ministerråd fastställde ett ”strategiskt svar” för att möta migrationstrycket, främst från Afrika.
Vad står det? Skriver ministerrådet att Kenya som dignar under flyktingströmmen från Somalia måste få avlastning? Att migranter som kommit i kläm i Libyen ska räddas? Att människor som flyr över hav- och landgränser har rätt till ett värdigt mottagande? Skriver ministerrådet att Frontex ska rädda liv? Att människor på flykt inte får fängslas? Att de som brukar övervåld mot flyktingar och andra migranter ska straffas? Att EU-länderna måste ta ett solidariskt ansvar för flyktingar som skapas av en orättvis världsordning? Skriver de att lagliga vägar ska upprättas för asylsökande?
Glöm det. Här är några punkter i aktionsplanen:
+ Förebyggande och bekämpning av olaglig migration genom ett smidigt återvändande av olagliga migranter.
+ Strikt och effektiv kontroll av de yttre gränserna
+ Förebyggande av olaglig invandring vid den grekisk-turkiska gränsen
+ Bättre åtgärder mot missbruk av lagliga migrationskanaler
+ Att bevaka och skydda den fria rörligheten genom att förhindra tredjelandsmedborgares missbruk
… så fortsätter det med detaljerade anvisningar för var och en av punkterna, sida upp och sida ner.
Vartenda ord i EU:s aktionsplan handlar om restriktioner och hinder – som om Europa var belägrat, som om EU var den drabbade parten. Det finns inte ett andetag av insikt om de katastrofala konsekvenser som EU:s kriminaliseringspolitik redan fått.
Det är tröttsamt. Jag har följt EU:s migrationspolitik i 20 år och glatt mig åt den ökade rörligheten och invandringen. Men jag kan inte längre räkna antalet aktionsplaner, vägkartor, strategier, färdplaner och vad de nu kallats, där nio punkter av tio har gått ut på att stoppa och kriminalisera människor på flykt. Ofta tycks de snarlika planerna främst fylla funktionen att övertyga misstänksamma EU-medborgare om att deras politiker minsann bekämpar olaglig invandring.
Samtidigt fyller de funktionen att göra människor till icke-människor och förse företagare i EU med rättslös arbetskraft.
Är det larvigt att ändå tro på förändring? Så låt oss vara larviga! Under de senaste decennierna har världskartan ritats om flera gånger. Till synes orubbliga diktaturer och stormakter har fallit, till synes eviga rågångar har flyttats. Ibland har de larviga fått rätt, ibland olyckskorparna.
EU-parlamentariker och andra politiker skulle kunna använda materialet från Tribunalen. Rösta nej till nästa missriktade aktionsplan!
Politikerna behövs, men de räcker inte. Juryns viktigaste slutsats var att behandlingen av asylsökande och papperslösa är en för viktig fråga för att överlåtas till regeringarna och de privata firmor som gör det smutsiga jobbet. Den avgörande kraften för att ta itu med kränkningarna är det civila samhället, uppbyggt bland annat av invandrares kamp för rättvisa.
Det civila samhället – det är vi.
Sanna Vestin, skribent och informatör
Se tribunalen: VIDEO Missa inte session 4!
Hämta EU:s ”strategiska svar” (FÖRESLAGEN TEXT PÅ SVENSKA)
Jag hoppas att det här leder till att människosmugglingen stoppas det går hand i hand med annan trafficking (slavhandel), narkotika handel och så vidare, det ser hoppfullt ut. Jag tycker att det är bra att EU har en gemensam invandringspolitik då det är något som berör hela EU genom eumedborgarskapet, att använda sig av ett system som är mer förutsägbart är väl också önskvärt. Att illegala invandrare tjänar pengar till företag är inte samma sak som att de förbättrar för de övriga medborgarna utan bara att ifall det finns en till synes oändlig grupp av människor som man kan behandla lite som man vill behöver man inte ta hänsyn till rättigheter och så vidare och kan dumpa lönerna och därmed slå ut de företag som inte anlitar svartarbetskraft. Ifall medborgarna inte vill ha illegal invandring så skall de inte behöva tåla det alla eus länder är demokratier där folket är suverän(okej det finns några gränsfall.) Men jag tror att man använder invandrare som rökridåer för att dölja sin egna inkompetens.
Pingback: SJ gör gemensam sak med axelmakternas kundhatarföretag | Nemokrati