En läkare är inte en gränspolis och en sjuk person är främst en
patient, inte ett utvisningsbeslut på flykt. Den 1 juli nästa år kan
detta vara verklighet efter att regeringen och Miljöpartiet igår kom
överens om att ge rätt till viss vård till papperslösa.
Överenskommelsen innebär att gömda barn och papperslösa barn ska få
tillgång till samma vård som människor som är bosatta här, dvs.
fullständig subventionerad vård inklusive regelbunden tandvård och
subventionerade läkemedel.
Vuxna som är gömda eller papperslösa ska få tillgång till samma vård
som vuxna asylsökande, dvs. sådan vård som inte kan anstå, inklusive
tandvård, samt mödrahälsovård m.m. Vuxna gömda och papperslösa ska
också ha tillgång till subventionerade läkemedel som krävs för den
vården och hälsoundersökning.
Vad som är särskilt glädjande är att rätten till vård utökas till mer
än bara akutvård och att landstingen därutöver kan utvidga rätten till
vård ännu mer. Något som har dröjt allt för länge och som såväl
socialdemokratiska som borgerliga regeringar har misslyckats med
tidigare.
Folkpartiet och de andra mindre partierna i den migrationspolitiska
överenskommelsen har länge drivit på för att gömda och papperslösa ska
få rätt till hälso- och sjukvård. Att nekas vård, eller själv avstå
vård och äventyra sin hälsa av rädsla för att rapporteras och riskera
utvisning är omänskligt.
Egentligen är det en skam att det tagit så lång tid att komma överens.
Det borde vara självklart att ”papperslös” inte ska betyda ”rättslös”.
Vad som är viktigt nu är dock att inte sluta berätta om den omänskliga
diskriminering som äger rum i Sverige idag. Det tog närmare ett och
ett halvt år att utreda vården för papperslösa och det är idag två och
ett halvt år sedan regeringen först beslutade att utreda frågan. Med
den utredningstakten riskerar vården fördröjas ytterligare.
På samma sätt är det på andra områden. Folkpartiet, under stark
påverkan av Liberala ungdomsförbundet har drivit frågan om papperslösa
och gömda barns tillgång till skolgång. Även i denna fråga verkar det
dock som att moderaterna stretar emot. Redan mars 2006 påbörjades
utredningen av denna fråga, och efter ytterligare en utredning som
avslutades januari 2010 står vi fortfarande utan ett lagförslag om
rätt till skolgång för papperslösa barn. Den frågan har med andra ord
utretts i mer än sex år.
De som hjälper papperslösa möter dagligen människor som inte har
tillgång till sjukvård och som lever på samhällets botten. Att inte ha
rätt till vård orsakar onödigt lidande och i ibland även för tidig
död. Rätten till vård kommer därför betyda mycket för papperslösa och
gömda flyktingar. Ur det perspektivet är gårdagens besked från
regeringen och Miljöpartiet mer än välkommet. För en liberal och för
oss som kämpar för flyktingars rätt till ett liv på lika villkor finns
dock mycket kvar att göra. Själv kommer jag inte ge upp min kamp
förrän lagtexten är beslutad och vården på plats.
Benny Lindholm
Vice ordförande Liberala studenter och jurist