När man googlar ordet ”invandrare” kommer först en wikipedia-artikel om invandring och sedan följer länkar till två nyhetsartiklar med rubrikerna ”Så många brott begår invandrare” och ”Brottslighet bland invandrare borde oroa alla partier”. Artiklarna är från Aftonbladet och Svenska dagbladet. Och så ser debatten ut i Sverige – invandringen är ett problem.
Bilden av invandringens problem består dock oftast av myter. Och myter går att motbevisa. Regeringen motbevisade en rad myter på sin hemsida förra året och igår uppmärksammade t.ex. Sveriges Radio att de flesta ensamkommande flyktingbarn inte alls fungerar som s.k. ”ankarbarn” som exempelvis Sverigedemokraterna påstår.
För oss som kämpar för en mer liberal migrationspolitik kan denna eviga debattkamp om hur verkligheten egentligen ser ut ibland kännas tröttsam. När vi väl har krossat en myt ploppar en annan upp. Men myterna måste fortsätta att bemötas och kläs av. Vi får t.ex. aldrig sluta berätta att ”massinvandringen” förra året bestod av endast 30 000 asylansökningar, varav endast en tredjedel resulterade i uppehållstillstånd.
Liksom vi måste fortsätta berätta att livet som flykting i Sverige är allt annat än en dans på rosor. Igår rapporterades exempelvis att tusentals flyktingar i Sverige lever med rädsla för repressalier från sina forna hemländer för sitt politiska engagemang. Enligt Säpo spionerar så många som ett tjugotal länder mot flyktingar i Sverige. Säpo uppger att spionaget ytterst leder till att flyktingar inte vågar utnyttja sina demokratiska fri- och rättigheter.
Och de som inte ens har uppehållstillstånd och därför lever gömda, s.k. papperslösa, har det ännu sämre. Tusentals människor i Sverige kan knappt ens besöka vårdcentralen. Och deras situation blir bara värre. Flyktingfonden, som Liberala ungdomsförbundet driver, vittnar t.ex. om att allt fler behöver hjälp för att klara sitt dagliga liv och att fonden tar emot rekordmånga ansökningar.
Rätten till vård för papperslösa är egentligen en skam för regeringen. Förra året verkade det som att den apartheid som har växt fram i svensk sjukvård skulle avskaffas. Med utredningen ”Vård efter behov och på lika villkor – en mänsklig rättighet” skulle papperslösa få rätt till sjukvård. Men sedan har inget hänt. Så sent som förra månaden skyllde statsminister Fredrik Reinfeldt på ”ramen för det utrymme förhandlingarna angivit”. Vad detta betyder och hur det kan vara ett argument för att människor ska fortsätta lida med sjukdomar och skador i ett av världens rikaste länder är en gåta.
Men kampen fortsätter. Förra veckan presenterade Folkpartiet sitt sjukvårdspolitiska program och där upprepades kravet på att vård till papperslösa måste ordnas. Miljöpartiet har också protesterat mot Reinfeldt uttalande. I flera landsting tar också riksdagspartierna lokalt frågan i egna händer och ordnar med rätten till vård även för de som befinner sig på samhällets botten. Ord och lokala initiativ räcker dock inte. Fredrik Reinfeldt, Tobias Billström och Moderaterna måste förstå att detta för somliga handlar om liv eller död.
Den svenska migrationsdebatten är klämd mellan myter och ibland svaga politiska företrädare. Det ställer höga krav på oss som kämpar för en mänskligare flyktingpolitik. Vi måste både visa att myterna ljuger, att dagens lagar och regler i delar är omänskliga och samtidigt peka på att liberal migrationspolitik inte handlar om att göra Sverige till en ”vinnare i globaliseringen” utan om att värna människors frihet. Det är ingen lätt uppgift. Men vi har verkligheten och statistiken på vår sida. Det gör kampen lättare.”
Benny Lindholm
Vice ordförande Liberala studenter och jurist
Ett utmärkt sätt att bekämpa myter är att inte sprida dem själv. Man får som lite mer förtroende. Den om att sk ”papperslösa” redan idag inte skulle ha rätt till sjukvård är en sådan. Frågan handlar väl om de ska ha rätt till all slags sjukvård? I grunden handlar det om pengar. Finns det tillräckligt med pengar att ge all slags vård till illegala invandrare? Ska man höja skatten för att förverkliga visionen om ett gränslöst sverige? För det är också det det handlar om: att just sverige ska vara utan gränser. Det är naivt och närmast kriminellt dumt att tro att visionen om en gränslös värld skulle kunna förverkligas om bara sverige ”började”.
Om du hade läst ordentligt hade du möjligtvis uppmärksammat att jag skrev om att det handlade om vård på lika villkor och att flera landsting har antagit riktlinjer. Att det skulle innebära en kostnad att erbjuda sjukvård på lika villkor skulle dock innebära en kostnad, helt klart. Men det är det värt. Jag vet inte var din moraliska kompass ligger, men jag tycker inte att det är acceptabelt att människor som lever i Sverige, inte sällan barn, som saknar personnummer och lever på samhällets botten ska utestängas från basala vårdfunktioner.
Det är det man ska fråga sig när man ställs inför kostnaden. Är det moraliskt rimligt att acceptera att 82 procent av de papperslösa uppger att de har svårt att få tillgång till vård? Är det rimligt att blunda för att 32 procent i en undersökning hade kroniska hälsoproblem som de inte kan få hjälp med?
Och apropå kostnaden. Den beräknades till 970 miljoner kronor om året (sannolikt lägre). Detta ska man då jämföra med den samlade kostnaden för svensk hälso- och sjukvård som förra året enligt SKL uppgick till ca 202 miljarder kronor. Den utökade vården skulle med andra ord innebära maximalt en kostnadsökning med mindre än en halv procent..
Om du själv hade läst ditt inlägg ordentligt hade du sett denna rad: Med utredningen ”Vård efter behov och på lika villkor – en mänsklig rättighet” skulle papperslösa få rätt till sjukvård. Men sedan har inget hänt.”
Det antyder på att du är slarvig med fakta om inte annat. Illegala invandrare har rätt till akut vård. Vad de inte har rätt till, precis som vilken turist som helst är hela vårdapparaten.
Apropå kostnader. Hur tänker du kring det faktum att politiker går omkring och tror att man behöver spara pengar i samhället i allmänhet och inom sjukvården i synnerhet? Hur rimmar det med att ”vi har råd”? Tänker du att vi kan försämra för oss för att fler ska kunna ta del av välfärden?
Bry dig inte om min ”moraliska kompass” så bryr jag mig inte om din (som jag har lite åsikter om också) vi pratar pragmatik nu anser jag. Vad som är rimligt och verklighetsbaserat.
Ja, alltså, genom att uttryckligen ange vårdcentraler och uttryckligen hänvisa till utredningen som heter ”vård på lika villkor” tycker jag att det framgår med önskvärd tydlighet vad det handlar om.
Sen är det inte så enkelt att man bara kan hänvisa till att papperslösa minsann skulle kunna få tillgång till akutvård om de betalade själva. En betydande andel av de papperslösa vågar inte vända sig till sjukvården ens när det är akut eftersom de är rädda för repressalier. Dessutom, anledningen till att många landsting inför riktlinjer är på grund av att personal inom sjukvården har svårt att veta vad som gäller. Den samlade nuvarande lagstiftningen upplevs som otydlig och ställer vårdpersonalen inför juridiska tolkningar och avvägningar som är svåra för dem att göra och som de upplever kommer i konflikt med de etiska principer som gäller inom svensk hälso- och sjukvård. Många papperslösa har därför i praktiken inte ens tillgång till akutsjukvård.
För det tredje så hamnar vi visst i en moralisk diskussion och ditt ställningstagande, nu när du kommenterar mitt blogginlägg, är relevant. Min poäng är att vård på lika villkor för papperslösa skulle utgöra en kostnad men att den är försvarbar. Visst, man kan ställa kostnaden mot ytterligare specialisering i svensk sjukvård, men då hamnar vi just i en diskussion om moral. Ska vi å ena sidan låta de som lever på samhällets botten få tillgång till vård, eller ska vi å andra sidan lägga samma pengar på att göra den existerande bra, men exkluderande, vården ännu bättre. Det handlar om människosyn och om prioriteringar. Sen får du skrika hur högt du vill om att det är ”naivt” och ”kriminellt”, men det ligger lika litet sanning i det som i de andra myter som annars florera i den svenska debatten.
För att förtydliga statistiken,
Invandringen till Sverige 2011 finns här: http://www.scb.se/Pages/TableAndChart____91832.aspx
runt 100 000 (från ess länder, norden, anhöriga, studenter, arbetsinvandring, asyl etc)
från vissa länder (tex somalia) kommer man ta bort id kravet för att komma in så det kommer många under 2012, 2011 var en flaskhals. 2012 kommer det runt 110 000. Alltså bara ökningen på 10 000 är lika många som asyl sökningarna som accepterades förra året.
Att öka möjligheterna att fuska med id handlingar känns ju fullständigt vansinnigt.
Antalet asylsökande här: http://www.migrationsinfo.se/migration/sverige/asylsokande/
10 000 fick asyl efter första instans, hur många som beräknas efter andra instans hittar jag inte, hur många som går under jorden hittar jag inte.
Jag är positiv till invandring men när du bara räknar asylsökande som invandrare så känns inte det helt rätt. Att du bagatelliserar problemen är inte heller så hjälpsamt.