Tänk dig att du har flytt till ett land där du inte behärskar språket. Du får ett brev från myndigheterna som informerar dig om att du inte får stanna i landet och att de tänker låsa in dig på obestämd tid i väntan på att du ska avvisas, trots att du varken är misstänkt eller anklagad för något brott.
”Du har ett beslut om avvisning som vunnit laga kraft. Migrationsverket konstaterar att du inte tänker medverka till ett självmant återvändande. Migrationsverket anser att det finns anledning att anta att du kommer att hålla dig undan för att inte bli avvisad. Det finns därför skäl att ta dig i förvar.”
Det du inte känner till är att beslutet grundar sig på att du gett uttryck för din oro inför återvändandet vid ett samtal med myndigheten. Detta har nu har tolkats som att du inte tänker medverka till återvändandet och kanske till och med gå under jorden. Istället för att låta dig leva i frihet i väntan på utvisningen, men med plikt att regelbundet anmäla dig hos polisen, väljer man att låsa in dig på ett av landets fem förvar.
Enligt lagen ska myndigheterna vara restriktiva med att placera människor i förvar och väga risken att du motsätter dig utvisningen mot den inskränkning av din integritet som inlåsningen innebär. Du har svårt att förstå beslutet om att bli inlåst och myndigheten har inte heller förklarat och motiverat detta noggrant i sitt beslut.
När du sitter inlåst på förvaret har du gott om tid att fundera över vad som ska hända när du återvänder till det land du flytt från. Du är rädd och rädslan gör att du mår dåligt. När du inte längre står ut med rädslan och ångesten försöker du ta ditt liv. Då din säkerhet nu inte kan garanteras är risken stor att du placeras i polisarrest eller häkte.
Myndighetens riktlinjer säger att de först ska undersöka om de kan öka säkerheten på det förvar där du nu sitter och att de endast i undantagsfall får placera dig i häkte eller polisarrest. Men eftersom det saknas särskilda avdelningar och kapacitet för sådana situationer finns inte den möjligheten i praktiken.
Människor som redan befinner sig i en utsatt position, tvingas varje år genomlida detta. Utvisningsbeslutet i sig utlöser hos många känslor av ångest, chock och maktlöshet. Ett tillstånd som riskerar förvärras av att myndigheterna tar till större tvångsåtgärder än vad som borde vara nödvändigt. Den enskilde individen har därtill svårt att förstå besluten då de saknar utförliga motiveringar.
Röda Korset har i studien ”Förvar under lupp”, som vi publicerar idag, gått igenom hundratals beslut om förvar från Migrationsverket och Polisen, domar från migrationsdomstolarna och Migrationsöverdomstolen. Studien visar att svenska myndigheters agerande inte är i enlighet med lagstiftarens intentioner. Myndigheterna tar inte, i tillräcklig utsträckning, hänsyn till att bedöma om olägenheterna som tvångsåtgärderna medför för individen står i rimlig proportion till vad samhället kan vinna.
Ett frihetsberövande i form av ett förvarstagande är en inskränkning i den enskildes integritet.
Det gör att ett beslut om förvar måste vara välgrundat, förutsägbart och rättssäkert. Det är därför viktigt både för individen och för rättssäkerheten att besluten är väl motiverade. Så ser det inte ut idag.
Alexandra Segenstedt, sakkunnig migration på Röda korset i Sverige
Rapporten finns att läsa på http://www.redcross.se/PageFiles/1756/Forvar%20under%20lupp_v8.pdf