Miroslav och Vesna träffades och blev ett par i Sverige. Paret har två barn tillsammans den ene 6 månader och den andre 3 år. Miroslav är serbisk medborgare med romsk etnicitet. Vesna är kroatisk medborgare. Miroslav är ortodoxt kristen och Vesna katolik. Strax före jul beslutade migrationsverket att de skall avvisas, Vesna med minsta barnet till Kroatien, Miroslav med den äldre sonen till Serbien. Enligt migrationsverket får de sköta återföreningen där. Länderna har ju skrivit på att man skall skydda minoriteter menar man i sin motivation. Miroslavs och Vesnas erfarenheter säger dock något helt annat. Familjen som helhet är inte välkomna i något av de båda länderna. I de kontakter som familjen haft med kroatiska och serbiska myndigheter finns inget som tyder på att de skulle få en enkel och snabb hjälp till återförening.
En utvisning innebär alltså att familjen splittras. Deras respektive familjer accepterar inte deras förhållande och har tagit avstånd från dem, de har inte haft någon kontakt på flera år. Detta gör att inte har något socialt nätverk som bas för att bygga upp ett liv i något av sina hemländer. De skulle utsättas för trakasserier av både familj och andra oavsett var de bosatte sig. De har också erfarenhet av trakasserier från Serbisk polis när de befann sig där i samband med äldsta sonens födelse.
Sverige har ratificerat FNs barnkonvention och alltså bundit sig att säkerställa att ett barn inte skiljs från sina föräldrar mot deras vilja om det inte är nödvändigt för barnets bästa (artikel 9). Miroslav och Vesna är goda föräldrar som älskar varandra och sina barn. Att skilja dem åt skulle vara att helt bortse från deras barns bästa. Sverige har också förbundit sig att verka för att ansökningar om familjeåterförening skall ”behandlas på ett positivt, humant och snabbt sätt” (artikel 10). Att utvisa familjen skulle innebära att Sverige agerade rakt motsatt denna förbindelse, och agera på ett sätt som skulle innebära familjesplittring. I enlighet med artikel 2 har Sverige förbundit sig att ”vidta alla lämpliga åtgärder för att säkerställa att barnet skyddas mot alla former av diskriminering eller bestraffning på grund av föräldrars… ställning, verksamhet, uttryckta åsikter eller tro”. Det faktum att föräldrarnas kärlek överskrider nationella, etniska och religiösa gränser, något som vi i Sverige brukar framhålla som föredömligt och eftersträvansvärt, kommer att innebära att barnen diskrimineras och trakasseras. Efter migrationsverkets beslut är barnkonventionen bara vackra ord utan täckning för Vesna och Miroslavs och deras två barn.
Det vore inte bara djupt inhumant att avvisa familjen, det skulle också vara ett brott mot det förpliktelser gentemot barn som Sverige åtagit sig.
Håkan Fhager, sjukhuspastor, Centralsjukhuset Karlstad