För några dagar sedan gick Migrationsverkets rättschef, Mikael Ribbenvik ut med sitt rättsliga ställningstagande kring religion som grund för asylskäl. Migrationsverket gör försök att bedöma en asylsökandes trovärdighet när det gäller religiös eller icke religiös uppfattning.
Initialt poängteras behovet av att ha tillgång till korrekt och aktuell landinformation innan utredning. Här är det viktigt att svenska migrationsmyndigheter uppgraderar sina kunskaper i flera av de nyare kristna samfunden samt andra framväxande religiösa rörelser. En organisation som har värdefull landinformation i dessa frågor är Open Doors.http://www.open-doors.se/
Som en andra punkt ges rekommendationer för bedömningen av om grunderna för ansökan uppfyller kraven om förföljelse, varvid hänsyn även måste ta till att en person kan tillskrivas en religiös uppfattning, som han/hon inte har.
Som tredje punkt ges rekommendationer för trovärdighetsbedömningen, vari rekommendationerna är att trovärdighetsbedömningen individualiseras efter de enskilda förutsättningar som råder i ärendet. Det är oftast på denna punkt som det varit problem vid konvertering till kristen tro.
Även om en person inte gjort sannolikt att han tillhör en viss religion eller att han konverterat till en ny religion bör, enligt Migrationsverkets nästa steg i bedömningen vara om personen ändå skulle tillskrivas en religiös uppfattning vid ett återvändande.
Därefter ges rekommendationer för prövningen av den framåtsyftande risken varvid särskilt poängteras att den sökande inte ska behöva dölja sin religiösa tillhörighet om han/hon inte väljer att göra det av personliga skäl. Migrationsverket har ofta skrivit i sina avslagsbeslut att ”han/hon kan återvända och ligga lågt med/hålla tyst om sin kristna tro.
Migrationsverket menar i sitt ställningstagande att ju senare man konverterar, desto svårare blir det att anses som trovärdig konvertit.
Även om jag förstår att en och annan försöker konvertera för att på så sätt få uppehållstillstånd när man försökt andra argument, menar jag att man måste få byta religion eller om man så vill, avsäga sig all form av religion, när man vill i livet. Ämnet i sig är svårt, för det går inte att med färdiga mått bedöma en människas innersta. Nu när det finns regler att gå efter kan man kanske säkrare göra en trovärdighetsbedömning, men det kommer säkert även i framtiden att bli diskussioner och finnas olika åsikter/bedömningar.
En punkt i det rättsliga ställningstagandet är jag mycket tveksam till. Ribbenvik skriver:
- om personen säger sig vilja missionera i sitt gamla hemland kräver det extra utredning.
Man ska kunna visa att den aktuella församlingen har en missionerande verksamhet i det aktuella landet och om den sökande tidigare – i hemlandet eller i det land där han/hon söker asyl har eller har haft en missionerande verksamhet. Här ser jag ett problem. Vi kan inte vara med och avslöja kristen underjordisk verksamhet i länder som Iran och Afghanistan till exempel. En församling kan inte utlämna människor som samlas i hemgrupper för att studera, fira gudstjänst eller som träffas för att ta del av internet eller TV-kanalers utbud.
Ribbenvik skriver vidare: ”En trovärdighetsutredning av religiös övertygelse bör inkludera detaljer om vilka möjligheter som generellt sett finns att utöva religionen i hemlandet, hur sökanden i hemlandet haft och gett uttryck för sin religiösa övertygelse samt hur sökandens religiösa övertygelse uttrycks i det land där han eller hon söker asyl. Vidare bör information inhämtas om karaktären av sökandes trosuppfattning, sökandens religiösa erfarenheter; såsom hur hans/hennes tillbedjan genomförs, vilka ritualer som han/hon engagerar sig i inom sin religion, betydelsen av religionen i hans/hennes vardagsliv, vilka värden religionen ger individen etc. När det gäller sökandens kunskap om sin religion måste beaktas att inte alla troende känner till detaljer inom religionen.
En trovärdighetsutredning efter konvertering bör även inkludera utredning om eventuell koppling mellan tidigare tro och den nu antagna tron (likheter/skillnader), eventuell oviljamot den tidigare tron, hur den sökande kommit i kontakt med den nya tron, genomgångna riter inom den nya religionen, hans/hennes erfarenhet samt kunskap om denna religion och existensen av bevis gällande medlemskap i den nya religionen.”
Det kommer att vara viktigt hur pastorer/präster utformar sina intyg. Det gäller att noga pröva dem som önskar konvertera, ge dem ordentlig undervisning, klargöra de risker som finns med att låta döpa sig och efter betänketid, undervisning, bön och församlingsgemenskap ge allt stöd för att konvertiten skall få del av gemenskapen och sedan få ett väl underbyggt och fullödigt intyg till stöd för sin välgrundade övertygelse och vägen fram till en tro.
Migrationsverket måste förstå att de inte kan kräva att t.ex iranier och afghaner kan ha med sig intyg om dop och medlemskap eftersom det kan vara förenat med dödsstraff att skriva ett intyg om att man t.ex. döpt en fd muslim. Här får man ta hänsyn till andra bevis och faktakunskaper.
Artikel om rättsliga ställningstagandet och en intervju med mig i DAGEN, www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=298673
Bengt Sjöberg
Lärare, pastor och kommunpolitiker (KD)