Vad är vi rädda för?

Nu skickar Sverige åter tillbaka flyktingar från Syrien. Att de fruktar för sitt liv i ett samhälle där regimen låter skjuta ihjäl människor utan urskillning enbart därför att de befinner sig på en plats där kritiska medborgare fredligt demonstrerar, det spelar ingen roll.

Migrationsmyndigheter avslår ansökningar om asyl med hänvisning till att den sökandes berättelse inte är trovärdig. En person som har blivit torterad kan få beskedet att det du säger tror vi inte på. Därmed avslås ansökan om skydd i Sverige.

Mänskliga rättigheter har en svag ställning i vårt land, när vi kan behandla skyddssökande på det sättet. Enligt Europakonventionen om mänskliga rättigheter har var och en rätt till frihet att delta i fredliga sammankomster (artikel  11). Ingen får utsättas för tortyr eller omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning (artikel 3).

Varför gör vi så? Finns det verkligen anledning att vara så rädd för att någon som kanske skulle kunna klara sig även om hon återkommer till landet hon flytt från, ändå får stanna i Sverige? Vilken stor risk löper Sverige, om hon får stanna här?

I utlänningslagen avses med uttrycket övrig skyddsbehövande en som behöver skydd på grund av en yttre eller inre väpnad konflikt eller på grund av andra svåra motsättningar i hemlandet känner välgrundad fruktan att utsättas för allvarliga övergrepp (4 kap. 2a §). Flyktingar och skyddsbehövande i övrigt som befinner sig i Sverige har rätt till uppehållstillstånd (5 kap. 1 §).

Vem kan hävda att de som flytt från Syrien och fruktar att utsättas för allvarliga övergrepp om de måste återvända dit, har en fruktan som inte är välgrundad? När det gäller dem som flytt sitt hemland och söker sig hit är det jurister i migrationsverk och migrationsdomstolar som drar gränsen kring om fruktan är välgrundad eller inte. Vårt utrikesdepartement avråder numera svenskar från att resa till Syrien, så för dem anses det tydligen finnas risk att utsättas för övergrepp där. Är det allvarligare att svenskar löper sådan risk än att människor som kommer från Syrien gör det?

Är det inte en värre sak att Sverige i handling visar att vi inte tar mänskliga rättigheter på så stort allvar?

Görel Sävborg-Lundgren