Nytt år. I vår del av världen. Och åtminstone för oss vars världsbild rymmer sådana petitesser som datumgränser och champagnebubblor.
I statistiken kan vi dock jämföra det ena årets utveckling med det andra. Och statistiken vad gäller såväl champagnebubblor som antalet flyktingar pekar på att vi blir fler som lever allt godare liv, och fler som lever allt mer hårda liv. Om man nu inte i någon sorts överklassig yra hävdar att allt blivit bättre eftersom allt fler människor minsann har inkomster på mer än 1 dollar om dagen. Ett mått som – i bubbelvärlden – används för att peka på att världen blir bättre och att globaliseringen fungerar på ett förträffligt sätt. Ju mer överflöd vi har på vårt bord, ju mer smulor kan ramla ner till de där andra.
Hur kan 2012 komma att se ut? Ska man tro den helt dominerande delen av forskarvärlden lär klimatsituationen bli än mer prekär. Områden med extrem torka kommer att både öka i omfång och i utsatthet. Områden med extrem nederbörd kommer att öka och bli alltmer illa drabbade. Omfattningen av orkaner kommer att öka. Vi kommer att oja oss över vädret i Sverige, i andra delar av världen kommer man att behöva fly för att överleva.
Ansvaret för den del av klimatförändringarna som är människans kan helt och hållet läggas på oss i den rika delen av världen. Redan i mitten på 80-talet fanns tillräckligt med forskning för att ta frågan på allvar. Vi som gjorde det möttes med ett hånflin eller en axelryckning. Den helt dominerande delen av världens politiker, näringsliv och fackföreningar valde att titta bort. Den ekonomiska tillväxten skulle hotas i vår redan materiellt rika del av världen om vi inte fortsatte att konsumera alltmer.
I andra änden av konsumtionstillväxten fanns redan då klimatförändringarna. Idag står det klart för allt fler. Det finns ingen så kallad frikoppling mellan ekonomisk tillväxt och utsläpp av koldioxid. Inte ens i Sverige: här ökade utsläppen förra året, även om man inte räknar in nettoutsläppen genom vår import och export. Ändå fortsätter vi jakten på ekonomisk tillväxt genom ökande konsumtionsströmmar. Följden blir ökande utsläpp av klimatrelaterade gaser som i sin tur leder till ökande flyktingströmmar. Sambandet är lika tydligt som pinsamt.
Ska vi komma tillrätta med såväl klimat som fattigdom och flyktingströmmar måste vi se till att de materiellt fattiga delarna av världen får sin beskärda del av tillväxten, medan vi i den materiellt rika delen av världen håller tillbaka. Har inte vi, som lever i samhällen med överflöd, förmågan att ta detta ansvar reducerar vi oss till hycklare hur vackra fraser vi än levererar om vikten av att minska antalet flyktingar i världen. Resultatet av ett sådant hyckleri lär bli uppenbart för de flesta när bubblorna fastnar i halsen i samband med det vi kallar nyårsafton 2020.
Låt mig avsluta med att citera Ludwig Wittgenstein: ”I framtiden kommer människan kanske att visa sin storhet inte genom vad hon gör, utan genom vad hon avstår från att göra.
Birger Schlaug, fd språkrör och riksdagsledamot (MP). Nu fristående debattör, föreläsare och krönikör.