Det kommer nästan aldrig fram sådana uppgifter i
anknytningsärenden som direkt ger SÄPO anledning att agera.
SOU 2005:14 Effektivare handläggning av anknytningsärenden, s. 110
Det har angetts olika skäl till varför det ska råda ett absolut krav på att kunna styrka sin identitet vid familjeåterförening. En del av dem är juridiska till sin natur och en del tar sin utgångspunkt i varför det är viktigt i praktiken. En sak som är gemensam för de senare är att de alltid är väldigt vaga.
Det kan t.ex. vara vår migrationsminister Tobias Billström som tidigare hade en period då han hänvisade till risken för människohandel. Varför någon skulle tro att det finns ett problem rörande detta när det gäller familjeåterförening och på vilket sätt det skulle hjälpa att kräva dokument av personer som inte har möjlighet att skaffa sådana framgick inte. Något annat som förs fram och som bekymrar en del är risken för terrorism och annan brottslighet. Precis som för människohandel är argumenten oprecisa och svåra att värdera.
Förutom att påtala vilka stora negativa konsekvenser som krav på styrkt identitet får i situationer när det inte är rimligt, är det också viktigt att försöka titta på de argument för krav på styrkt identitet som finns och hur påstådda positiva sidorna uppkommer. Allt för att kunna ha en någorlunda hederlig diskussion runt vilka regler som ska gälla. Det ligger inte primärt på Flyktinggruppernas Riksråd (FARR) att utreda tyngden i skäl som anges mot familjeåterförening. Men eftersom det är så tyst på området vill jag ändå i och med den här texten redovisa det lilla som FARR har gjort här under det sista året.
I början av 2011 hävdade Tobias Billström upprepade gånger att barn i den aktuella situationen riskerade att utsättas för människohandel och människosmuggling och han hänvisade till icke namngivna organisationer som arbetar mot barnsexhandel. Detta ledde till att FARR och ECPAT skrev en gemensam debattartikel, ”Barn utan pass måste kunna återförenas med familjen”, underskriven av ECPATs ordförande Lars Arrhenius och FARRs dåvarande ordförande Frida Metso och publicerad på nätupplagan av SVD opinion 2011-05-04. Artikeln fick uppmärksamhet, frågan fick utrymme i media och Tobias Billström slutade sedan att (åtminsone i media) hävda risken för människohandel.
Den andra augusti var jag och Frida Metso från FARR samt Mailun Ali från Somaliska Riksförbundet och pratade med Mikael Ribbenvik, rättschef på Migrationsverket, om vad Migrationsverket gjort för att påverka politiskt i den aktuella familjeåterföreningsproblematiken. Upprinnelsen till mötet var att Migrationsverket inför somaliska familjer börjat framställa sig som ett offer för Migrationsöverdomstolens beslut och att de gjort allt vad som stod i deras makt för att påverka politikerna i frågan. Jag tyckte att det skulle vara intressant och kanske fruktbart att prata med Migrationsverket om det senare påståendet och att Migrationsverket dessutom borde få möjlighet att lite noggrannare redovisa sina ansträngningar för den somaliska gruppen när nu verket ville utmåla sig som deras förkämpe.
Nu är det så att förutom att vidarbefodra till politiker vilka problem som olika grupper har, så kan även Migrationsverket ta på sig en expertroll och skulle i vissa avseenden kunna påtala nyttan (eller bristen på densamma) av olika åtgärder och om det till följd av tidigare praxis uppstått olika problem.
Vi kom alltså att delvis prata också om nyttan av att kräva styrkt identitet och vilka problem som uppkommit innan Migrationsverket ändrade praxis. Migrationsverket hade inte många åsikter mer än att de inte fått några indikationer på att människohandel var något problem inom den somaliska gruppen (något som inte vidarbefodrats till politiker dock). Lite senare formulerades det så här.
Det här är egentligen en fråga för Rikspolisstyrelsen. Men vi hade ju en annan praxis innan Migrationsöverdomstolen kom med sina första domar förra vintern. Människosmuggling var inget som vi då uppfattade som något problem inom somalisk anhöriginvandring, men vi gjorde inte heller någon särskild utredning av saken. Vår roll är ju att uppmärksamma polisen om vi får indikationer på att människosmuggling förekommer, inte att göra själva utredningen.
Ur ett mail till mig från en pressinformatör, Migrationsverket, 2011-09-13
Eftersom Migrationsverket enbart ville uttala sig om människohandel skrev jag senare till SÄPO och frågade om det skulle vara möjligt att träffa någon och prata om familjeåterförening, styrkt identitet och utlänningskontroll. De svarade att de tyckte jag kunde prata med någon på Migrationsverket, men skrev dessutom lite om vad de gör.
Säkerhetspolisen granskade cirka 800 av de omkring 31 800 asylansökningar som gjordes under 2010. Av dessa har cirka en tiondel utretts djupare, till exempel genom att samtal hållits med sökanden. I en handfull ärenden har Säkerhetspolisen förordat att ansökan avslås.
Säkerhetspolisen granskade även knappt 2 000 av de knappt 32 200 ansökningar om svenskt medborgarskap som gjordes under 2010. Av dessa utreddes cirka 5 procent djupare och i en handfull ärenden förordade Säkerhetspolisen att ansökan avslås.
Ur ett mail till mig från en pressekreterare, SÄPO, 2011-10-06
- 1. Av mailet du skickade kan man få intrycket att säpo inte utför någon direkt kontroll i och med någon ansökan om uppehållstillstånd på anknytning (som ju är det vi huvudsakligen pratar om). Stämmer det, eller i vilken omfattning jobbar säpo med detta område?
- 2. Om säpo utför en kontroll av en person som inte har kunnat styrka sin identitet med dokument, vilka extra problem har myndigheten då?
- 3. I ett fall som Somalia där det inte finns strukturer som gör att identitet kan styrkas finns det rimligen också mindre förfrågningar som skulle kunna göras med hjälp av identitetsuppgifter om det trots allt skulle finnas säkra sådana. På vilket sätt skulle kunskapen om exakta födelsedata vara till nytta för säpo när någon från Somalia kontrolleras?
- 4. Hur gamla är de yngsta personerna som det i praktiken är intressant för säpo att kontrollera (pga av någon misstanke med somalisk anknytning)?
Ur ett mail från mig till kommunikationsenheten, SÄPO, 2011-10-06
- 1. Säkerhetspolisen gör viss kontroll på förfrågan från Migrationsverket. Det är dock Migrationsverket som ber om kontrollen och kriterierna för den kan bara de svara på.
- 2. Om en person inte är identifierad så kan heller inte Säkerhetspolisen utföra någon kontroll.
- 3. Exakta födelsedata underlättar en eventuell kontroll, vilket också i förlängningen bör underlätta för Migrationsverket att ta ställning i ärendet.
- 4. Vi kontrollerar de personer över 15 år som Migrationsverket har identifierat och skickat förfrågan om.
Ur ett mail till mig från en pressekreterare, SÄPO, 2011-10-21
Svaret på frågorna 2 och 3 var motsägelsefulla och innehöll inte den typen av detaljer som jag egentligen var ute efter. Svaret på frågorna 1 och 4 antyder att säkerhetsärenden knappt har någon betydelse för frågan om styrkt identitet vid familjeåterförening, vilket var något jag inte kände till tidigare (citatet från SOU 2005:14 i början av den här texten och utförligare nedan, som bekräftar den tolkningen, hittade jag senare). Att det inte framkommer uppgifter som är av intresse för SÄPO vid familjeåterföreningsärenden är egentligen naturligt om man tänker efter, då personen väldigt sällan finns i Sverge och Migrationsverkets material består av enbart en anknytningsutredning.
Vid de samtal utredningen haft med Säkerhetspolisen (SÄPO) framkom tydligt att SÄPO bedömer att vårt utredningsuppdrag och våra förslag inte får några negativa konsekvenser när det gäller polisens möjligheter att uppmärksamma ärenden som kan röra rikets säkerhet. Det kommer nästan aldrig fram sådana uppgifter i anknytningsärenden som direkt ger SÄPO anledning att agera. S.k. säkerhetsärenden uppmärksammas vanligen på annat sätt vilket i och för sig inte utesluter att uppgifter i Migrationsverkets anknytningsutredningar kan vara av intresse i ett senare skede.
SOU 2005:14 Effektivare handläggning av anknytningsärenden, s. 110
Innan jul försökte jag att ställa ytterligare några frågor till Migrationsverket.
Ungefär i vilka situationer i anknytningsprocessen mv ber säpo titta på någon?
Hur många fall i anhörigprocessen per år rör det sig om totalt?
Hur många somaliska anhörigärenden gick till SÄPO 2009?
Ur ett mail från mig till Migrationsverket, 2011-12-19
Migrationsverket gav inget substantiellt svar på någon av frågorna, hänvisade till Utlänningshandboken, samt uttryckte förvåning över att SÄPO lämnade ut så pass mycket information som de gjorde. De uppgav att det inte fanns några dokument som svarade på statistikfrågorna och om det funnits sådana skulle dokumenten varit hemliga.
Att det inte finns sådana dokument hos Migrationsverket borde i sig bekräfta att andelen av familjeåterföreningsärenden som SÄPO kopplas in i är i praktiken obefintlig. Det kan alltså rimligen inte vara ett allvarligt säkerhetsproblem att en person som vill återförenas med sin familj inte kan styrka sin identitet när det i vilket fall som helst inte kommer att ske någon utredning.
Om det i framtiden ska finnas krav på att personer vid familjeåterföreningar kunna styrka sin identitet, även då personerna inte har någon möjlighet att göra det, måste någon förklara varför. Och det duger inte med vaga och svepande förklaringar utan substans.
Terje Holmgren, Styrelseledamot FARR