En 53-årig man från Iran utvisades i oktober av misstag till Irak. Nu sitter han fängslad i Irak och det finns risk för att fler går samma öde till mötes.
Många har svårt att skilja på Iran och Irak. Det är som Urugay och Paraguay, Estland och Lettland. Oftast innebär förväxlingen inte större konsekvenser än att känna sig lite obildad. I migrationspolitiska sammanhang kan en sådan förväxling leda till en katastrof.
I november rapporterade flera medier om den 53-årig man från Iran, som har fängslats i Irak för brottet att ha utgett sig för att vara irakier hos det svenska migrationsverket. Beslutet om utvisning skulle verkställas till Iran, men på grund av ett misstag som gränspolisen i Gävle gjorde, hamnade mannen i Irak istället.
53-åringens advokat Emma Persson säger till Expressen att han mår fruktansvärt dåligt, lider av diabetes som han inte får vård för och att han får för lite mat. Han riskerar att dömas till 15 års fängelse.
Polisens agerande har JO-anmälts och fått kritik bland annat från migrationsverkets rättschef Michael Ribbenvik.
På förvaret i Märsta sitter en man som riskerar att gå samma öde till mötes som 53-åringen. Yasin Elyasi är kurd från Iran, men född och uppvuxen i Irak.
- Jag kommer från en familj som flydde från Iran efter att ha varit politiskt aktiva under en period då den iranska staten gick hårt emot den kurdiska oppositionen. I Irak fortsatte jag med det politiska engagemanget, berättar han på facebooks chat sent en kväll.
Yasin var aktiv i regimkritisk verksamhet riktad mot Iran fram tills kriget mellan USA och Irak började. 2006 lämnade han sin familj och kom som asylsökande till Sverige. Sedan dess har han varit engagerad i KDP (Kurdish Democratic Party) i Karlstad. Enligt Yasin själv är han iranier, men har aldrig varit i Iran. Han har inga giltiga ID-handlingar, varken till Iran eller till Irak. Det han har är motsvarande ett LMA-kort från Irak från tiden före Saddam Husseins fall, vilket inte är giltigt längre. Han har ansökt om asyl i Sverige, men fått avslag, och ska utvisas.
Den irakiska migrationsministern Dindar Najman meddelade i slutet av november att Bagdads flygplats inte längre kommer att ta emot irakiska medborgare som utvisas med tvång från Europa. Vad det kommer att ha för effekter i praktiken har ännu inte visat sig.
Yasin har varit frihetsberövad sedan början av november. Han berättar om mardrömmarna som han har om nätterna, rädslan för att bli deporterad och dödsångesten som plågar honom.
- Jag är rädd för att bli fängslad och dödad om jag blir skickad till Iran, men också om jag blir skickad till Irak. De kanske säger nu att de inte tar emot irakier som tvångsutvisas, men de kommer ifrågasätta varför jag har åkt utomlands och presenterat mig själv som irakisk medborgare, vilket jag ju inte har!
Hur det kom sig att Gävlepolisen skickade den 53-åriga mannen till Irak är oklart. I sitt svar på JO-anmälan skriver de, enligt olika nättidningar, att de fick godkännande från irakiska myndigheter att mannen kunde tas emot, samt att mannen själv inte protesterade. Yasin Elyasis förvarsbeslut är överklagat och han får stöd av personer inom asylrörelsen för att driva sitt ärende. Han motsätter sig utvisning både till Irak och Iran.
Huruvida Yasin Eliyasi eller den 53-åriga mannen uppfyller de höga kraven för att beviljas asyl eller inte, är en fråga för sig, som Migrationsdomstolen har tagit ställning till. Deportationerna väcker en helt annan fråga, om nationalitet och gränser. I vissa delar av världen har människor alltid rört sig, fram och tillbaka över det som vi idag kallar gränser. För många människor på flykt är ”hemland” snarare en utopi än platsen de lever på. De har inga dokument som knyter dem till marken under deras fötter. Vår flyktingpolitik utgår från systemet med nationalstater, där alla förväntas ha sin tillhörighet till åtminstone ett land. Att inte höra till borde innebära att inte vara utvisningsbar, men så är uppenbarligen inte fallet. Det verkar snarare som att Sverige arbetare enligt trial and error; om Iran inte fungerar kanske Irak gör det. Om personen inte klart och tydligt är knuten till ett visst land, ökar det antalet alternativa länder att testa att verkställa utvisningen till.
Sverige har hittills inte tagit ansvar för den 53-åriga mannen som sitter fängslad i Irak. Om utvisningen var ett misstag, såsom det har beskrivits, borde det föra med sig en lärdom och innebära ett annorlunda beslut gällande Yasin Eliyasi. Tills vidare är han kvar på förvaret i Märsta, utelämnad till sina mardrömmar och hotet om att Sverige ska upprepa misstaget att ta fel på land.
Baharan Kazemi
Sekreterare för FARR

Som sagt, behovet av oberoende övervakning av tvångsutvisningar är uppenbart. Efter Lagrådets kritik mot regeringens förslag på hur EU:s återvändandedirektiv ska genomföras, finns åter en möjlighet att driva frågan: http://www.lagradet.se/yttranden/Genomforande%20av%20atervandandedirektivet.pdf
Pingback: Att välja sina allierade | Flyktingbloggen
Pingback: Liv i limbo | Flyktingbloggen