Det talas inte längre om flyktingarna från den arabiska våren, likväl
lever många av dem som anlänt Europa fortfarande i kris och katastrof.
Inte minst är situationen fortsatt mycket allvarligt på Malta – och
den enda rimliga slutsatsen att dra är att Malta använder misären som
taktik för att slippa flyktingarna.
När de asylsökande kom över Medelhavet var Europa upptaget av en annan
flyktingkris – asylsystemet i Greklands kollaps. Sverige med flera
valde till slut att göra undantag och inte överföra personer tillbaka
till Grekland. EU-kommissionen pressade den grekiska regeringen att
anta en handlingsplan på asylområdet som utvärderades i slutet av
oktober i år. Arbetet att förbättra mottagandet i Grekland har gått
trögt och den ekonomiska krisen används som ursäkt – och nu verkar
Malta ha inspirerats av den grekiska taktiken.
Ungefär 51 500 personer ska ha kommit till EU efter den arabiska våren
- av uppskattningsvis en miljon som flytt – 50 000 till Italien, 1 500
till Malta. Det låga antalet kan mycket väl ha med den italienska
taktiken att tvinga båtarna att vända på havet, något man blivit
dragen inför domstol för. Men trots den relativt begränsade mängd
asylsökande till Malta har flera människorättsorganisationer kunnat
konstatera att landets asylpolitik är under all kritik. Snarare än att
ha tvingats av stora flyktingströmmar har Malta valt att inte skapa
ett fungerande mottagningssystem. På Malta finns EU:s enda
flyktingläger bestående av tält, Hal Far, ett läger som enligt
asylrörelsen Pro Asyl till stor del förstördes av stormar och oväder
redan i februari men som fortfarande används utan att nya tält
tillkommit. Amnesty International kritiserade Malta i sin rapport
”Seeking safety, finding fear: Refugees, asylum-seekers and migrants
in Libya and Malta” för att redan 2009 tillämpa undantagsregler och
hålla nyanlända ”illegala invandrare” inlåsta på förvar i upp till 18
månader utan prövning – nu inkluderar ”undantagsreglerna” alla,
inklusive de som uppenbart söker asyl efter den arabiska våren. Flera
svenska journalister och frivilligorganisationer som besökt lägren i
Malta vittnar om fruktansvärda förhållanden med stora risker för hälsa
och inte minst säkerhet.
I debatten om Grekland framkom att landets mottagningsproblem är gamla
- man har egentligen inte haft ett fungerande asylsystem på flera år.
När flyktingrörelsen protesterade mot att exempelvis ensamkommande
barn skickades från Sverige tillbaka till Grekland enligt
Dublinförordningen blev svaret från migrationsminister Tobias
Billström (M) att andra länder i EU inte kunde underlätta Greklands
börda, att det skulle innebära att belöna beteendet att inte ta ansvar
för de asylsökande. Till slut upphörde ändå överföringarna när
vittnesmålen om hur mänskliga rättigheter kränktes i Greklands
asyllotteriet blev för många. De flesta insåg att flyktingarna inte
kan användas som brickor i ett politiskt spel. Om ett EU-land inte tar
ansvar kan inte andra EU-länder svara med samma medel.
Nu ser vi samma sak hända på Malta. Landet tycks tvinga fram en
osanitär, ovärdig situation, helt fri från rättigheter för de
asylsökande – i hopp om att andra EU-länder ska ta ansvar för de
asylsökande. Samtal med övriga EU har inte gett något resultat – inte
ens att EU:s nya asylstödsmyndighet placerats på ön. Det är dags att
ta i med hårdhandskarna – inte mot flyktingarna, utan mot EU-länder
som medvetet bryter mot den europeiska konventionen för mänskliga
rättigheter. Det borde ligga i alla EU-länders intresse, precis som
det borde vara självklart att inte envist fortsätta skicka tillbaka
människor till Malta. Om EU-länderna hade reagerat starkare på det
grekiska agerandet hade det inte varit så lockande för Malta att följa
efter.
Frida Metso, partistyrelseledamot i Folkpartiet liberalerna