Förra året var jag och maken på kräftskiva. Vi hade blivit inbjudna av några nybekanta som bodde på en gård belägen djupt in i Bergslagens skogar och det var så som det brukar när det bjuds till fest på landet att övernattningen ingick i inbjudan. Finns inte övernattning med i inbjudan är tendensen att värdparet står inbjudna.
Det blev en trevlig kväll, med många skratt. Några kräftor sågs inte till under kvällen då de flesta mest var intresserade av att träffas mer än att äta kräftor. För på något sätt är det mötet vi med andra vi eftersträvar när vi går på fest. Det handlar om samtal och diskussioner där man delar med sig av sina tankar och värderingar.
Frukosten dagen efter blev intressant då värdinnan med emfas förklarade att hon hade för avsikt att rösta på Sverigedemokraterna. Jag blev först ställd, sedan vaknade alla instinkter och hjärnan gick på högvarv.
Jag hade gått på fest hos fienden, och inte bara det, jag hade sovit hos dem. Något jag aldrig trott skulle ske.
Att det blev en diskussion förvånar nog ingen. Jag hade aldrig varit i den här situationen innan och hade föga lust att hamna i den igen. Så nu gällde det att ta reda på så mycket som möjligt. Hur var det möjligt att en person som var så skoj och trevlig skulle rösta på ett parti som så hatiskt mot personer med fel hudfärg? Ett parti som kategoriserar och buntar ihop personer i grupper.
Jag ville veta.
Det handlade om flyktingfrågan för hon var ju inte rasist deklarerade hon bestämt. Det hon uppfattade som ett problem i samhället vara just frågan om flyktingar, förutom de valiga argumenten att inte få ha skolavslutning i kyrkan, inte få ha svenska flaggan uppe och att nationalsången inte skulle få användas. Argument som alltid kommer fram från just de grupper som är så mycket emot att hjälpa flyktingar.
Jag klargjorde att jag inte höll med henne på någon punkt i hennes resonemang.
Maken hade då lämnat köket och jag förstod att det var snart dags att åka.
Får några dagar sedan kom det en status uppdatering på hennes facebook.
”En invandrare som är född i Sverige kallar sig svensk, men inte fan kallar sig en katt som är född i stallet för häst!”
en skrivning som för mig vilar på en dyigt rasistisk grund och så kom bekräftelsen på mitt antagande. Nu fortsatte den debatt som påbörjades där i köket i bergslagsskogarna.
Rasism är aldrig vacker, den bygger på att ställa grupper utanför för att sedan kunna motivera negativ särbehandling. Och det är i mångt och mycket det som ligger till grund för hur flyktingar behandlas och bemöts i vårt eget land.
Det är omöjligt att få en fungerande flyktingpolitik om vi inte med kraft går emot den rasism som gror i vardagssvensken. Och det är en debatt som inte kan föras via manifestationer och man kan inte heller genom ett enkelt avfärdande, utan det handlar om sakfrågor som skall bemötas. Det är den svåraste av debatter vi kan ha och den förs i vardagen där vi träffas med personer som vi av någon anledning gillar, i fikarummet, på facebook, konsumkön eller vid ett köksbord i bergslagsskogarna.
Sören Juvas, Tänkande debattör och tidigare förbundsordförande i RFSL