Var finns barnens bästa i Migrationsverkets beslut?

Thang Nguyen, är en kille som bor i Unnaryd i Hylte, och går i klass 9D och hade helst av allt velat fira skolavslutning med sina kompisar. Han har bott halva sitt liv i Sverige tillsammans med sina två syskon, men ska på måndag utvisas till Vietnam. Ett land där han inte känner någon och riskerar att bli gatubarn då få andra alternativ finns för honom och hans syskon. Sverige har undertecknat barnkonventionen men verkar uppenbarligen inte nå upp till dess förpliktelser. Det är skandal.

Igår ordnade Thangs klasskamrater en demonstration för att visa sin ilska över Migrationsverkets beslut om avvisningen på måndag. Halländsk media har uppmärksammat beslutet, Rädda barnen har skickat ett brev till Migrationsverket och en facebookgrupp har bildats. Jag gläds över den solidaritet och den medkänsla som många människor visar, men tyvärr är jag rädd för att det inte kommer att hjälpa.

Thang Nguyen kom till Sverige i augusti 2004 tillsammans med sina två syskon som ensamkommande barn. De kom för att bo hos sin pappa i Unnaryd, en halländsk ort nära den småländska gränsen. Det visade sig efter ett tag att det inte var deras biologiska pappa. Han försökte då adoptera barnen, men fick avslag då de biologiska föräldrarna enligt vietnamesisk lag måste godkänna adoptionen. Och de biologiska föräldrarna vet barnen inte var de är. Thang och hans syskon sökte då uppehållstillstånd men fick gång på gång avslag. Samtidigt drog ärendet ut på tiden och de anpassade sig till livet i Sverige.

Thang Nguyen pratar utmärkt svenska, har toppbetyg i skolan och beskrivs som världens snällaste kompis. Han vet inget annat än om livet i Sverige. Att skicka tillbaka honom och hans syskon till Vietnam, utan att veta var deras föräldrar är kan inte vara att sätta deras bästa främst. Thang är inte den enda, och många barn drabbas när Sverige inte uppfyller sina åtagande gällande barnkonventionen.

Nu måste det vara dags att lyfta barnkonventionen till lagstiftning, och se till att barnens bästa alltid kommer i första hand.

Helst av allt vill jag nu att Thang Nguyen får fira skolavslutning med sina kompisar och ge honom och hans syskon en ärlig chans i livet. Och tacka alla de människor som ställer upp för honom och visar att det fortfarande finns solidaritet och medmänsklighet i vårt land.

 

 

 

Magdalena Streijffert

Redaktör Flyktingbloggen

This entry was posted in Okategoriserade. Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>