”Lex Amelie” långt ifrån tillräcklig!

Den största flyktingpolitiska diskussionen på många år i Norge har handlat om Maria Amelie, vars egentliga namn är Madina Salamova. Även om Flyktingbloggen förstås inte går i god för alla uppgifter kan det vara intressant att sätta sig in i bakgrunden och händelseförloppet. Hon är den unga kvinnan som stått i centrum för en stundtals hetsig debatt om gömda och papperslösa flyktingar, om den stenhårda norska flyktingpolitiken och för henne – och inte minst för andra i hennes situation – har stöd mobiliserats och rörelse skapats.

Amelie/Salamova är nu tillbaka i Norge igen efter att regeringen skapat en ”Lex Amelie” som drivits fram parlamentariskt av framförallt regeringspartiet Sosialistisk Venstreparti (SV). Men vad innebär egentligen regeln och vilken omfattning har den? Flyktingbloggen söker  svar.

SV´s flyktingpolitiske talesman Heikki Holmås som jobbat mycket med frågan säger i pressmeddelanden:

- En seier for fornuften og menneskeligheten. Det viktigste for oss har vært at hun skal få opphold i Norge og muligheten til å bli lovlig norsk. Det har vi sikret nå. Dette betyr at Marias tid som papirløs kan avsluttes.

Holmås poängterar också att det rör sig om fler än Amelie/Salamova:

- Det er spesielt positivt at ordningen er blitt så bred at den omfatter alle som har jobbtilbud og fagutdanning, med andre ord alle som under normale omstendigheter ville kunne søke arbeids- og oppholdstillatelse i Norge. Marie Amelie-saken har satt de papirløses situasjon på dagsorden. SV vil jobbe videre med spørsmålet om papirløse innvandrere og spesielt situasjonen til barn som har vært lenge i Norge. Det er på tide å diskutere hvordan disse menneskene skal få en verdig fremtid.

Flyktingbloggens skribent Rune Berglund Steen är också kommunikationsansvarig på Antirasistisk Senter och bekräftar att det inte bara är en ren ”Lex Amelie” utan att fler berörs:

-Den omfatter en større gruppe enn henne. For eksempel vil noen personer fra land som man tvangsreturnerer til, kunne nyte godt av ordningen. Som personer fra Irak, Afghanistan og Kosovo. Det er sånn sett en ryddig ordning med greie kriterier. Samtidig er vi redd for en utvikling av asylsystemet i Norge der det å være ressurssterk blir et for sentralt kriterium.

Berglund Steen utvecklar kritiken mot hur lagen kommit att utformas:

-Det er ikke de papirløse som har levd deler av tiden utendørs de siste årene som nå vil få opphold. Det er ikke de som har jobbet for 20 kroner timen og sovet i skitne bakrom. Det er ikke kvinnene som har solgt seg til prostitusjon, eller de som har fått sin fysiske eller psykiske helse ødelagt av et hardt og uforutsigbart liv. Det er kun noen av de mest ressurssterke som nå kan håpe på en løsning, og bare de. Prinsippet er nemlig at de vi kan ha størst nytte av, skal få opphold. Egennytte er for så vidt også et prinsipp, men ikke et å smykke seg med.

- Dette er en ordning som favoriserer de som ikke er psykisk ødelagt, de som er ressurssterke og har utdanning og som klarer å finne et arbeid i Norge. For oss er det ikke arbeidsevne som bør være veien til opphold for papirløse, det er de humanitære hensynene – og de er ofte sterkest i andre saker enn disse, sier Steen.

Jon Ole Martinsen som förutom att arbeta för Selvhjelp för invandrere (SEIF) också är skribent på Flyktingbloggen instämmer i kritiken:

- “Lex Maria” vil kun omfatte svært få mennesker – foreløpig kun Maria. Den vil dog kunne være positiv for noen mennesker som har utdanning samt arbeidstilbud som samsvarer med deres kvalifikasjoner og befinner seg ulovlig i Norge, samt kan reise tilbake til hjemlandet og søke derfra. Men dette forutsetter at vedkommende føler at sin situasjon i hjemlandet er trygg nok til at han//hun kan reise tilbake for en kortere/lengre periode mens søknad blir innlevert og behandlet. Svært få av de som oppholder seg over flere år i Norge, tør dette, samtidig som svært få oppfyller vilkårene om både ha utdanning og arbeidstilbud som samsvarer med utdanningen.

-Videre så fremstår Norge i ytterligere grad som råvarenasjon alla Saudi Arabia eller Emiratene, hvor man importere arbeidskraft og overhodet ikke tillegger vekt de humanitære sidene ved mennesker som har bodd over lengre tid uten lovlig opphold i Norge. For de fleste etiopiere, iranere, eritreere, vil ikke tørre å reise hjem for å søke om en slik tillatelse selv om de hadde oppfylt vilkårene.

-Vi ser også da at Norges sier ja til arbeidskraft vi behøver, og det er vel og bra, men samtidig ser vi at dersom tilknytningen hadde vært gjennom familie og barn i Norge, så er svaret nei, og det er problematisk. Maria Ameli skulle selvsagt få bli i Norge, men ikke på grunn av denne instruksen, men på bakgrunn av hennes lange opphold i Norge og på humanitært grunnlag, hun flyktet som barn til Norden og kom til Norge som barn. Hun kan ikke lastet for sine foreldres handlinger!

Flyktingbloggen kommer att fortsätta följa frågan noga. Kommentera gärna eller hör av dig till info@flyktingbloggen.se om du har synpunkter. Det är uppenbart att det behövs en mer omfattande och varaktig lösning för papperslösa än vad som hittills åstadkommits. Det behövs också en omläggning av hela den norska flyktingpolitiken för att den skall kunna kallas mänsklig och solidarisk.

Kalle Larsson, redaktör Flyktingbloggen