Sedan de internationella sanktionerna mot Libyen togs bort 1999 har landet varit EUs privilegierade partner när det gällt att lägga ut kontrollen över EUs yttergränser på entreprenad hos tredjeländer. Detta för att hindra flyktingarna att ta sig till Europa. Överste Gaddafi har åtagit sig att i utbyte mot en betydande finansiell och materiell hjälp från EU, jaga, fängsla och utvisa migranter och flyktingar som från grannländerna lyckats ta sig till Libyen, av dessa har bara en liten del varit väg mot Europa. Samtidigt har Gaddafi accepterat att ta tillbaka flyktingar som tagit sig till Italien, detta utan att Italien prövat om de har asylskäl.
Libyen har använt öppnandet och stängandet av sin sydgräns som bytesvara och tilldelades ett EU-stöd på 60 miljoner euro för tiden 2011-2013. Pengarna skulle användas för sjukvård och för att bekämpa ”illegal invandring.” Libyen tillägnade sig den repressiva europeiska migrationspolitiken utan att ta nödvändig hänsyn till skyddet av mänskliga rättigheter och flyktingar. Man infångade, fängslade, misshandlade och deporterade utlänningar och asylsökande på sitt territorium, allt i namn av EUs kamp mot ”illegal invandring ” och för att inkassera ekonomiskt stöd från EU. Under många år har invånarna i Niger, Mali, Burkina Faso och Tchad rest till Libyen för att arbeta där i några månader eller år. Detta har varit en helt laglig migration grundad på fri rörlighet mellan 15 västafrikanska stater i enlighet med Lagosfördraget från 1975. En mycket liten del av dessa migranter har haft för avsikt att fortsätta till Europa. För att möte EUs krav har Libyen mellan 2005 och 2007 infört ny lagstiftning som upphäver den fria rörligheten för medborgarna i de västafrikanska länderna och man har för avsikt att införa visumkrav för medborgare i samtliga afrikanska och arabiska länder. Samtidigt har man inlett en hårdför jakt på ” illegala immigranter” som utvisas efter att först ha hållits i förvar under omänskliga förhållanden.
Denna EU-politik, som ifrågasätter det regionala, afrikanska samarbetet till förmån för EUs förmenta säkerhetsintressen har fått ödesdigra konsekvenser både för migranters mänskliga rättigheter och för en hel kontinents geopolitiska jämvikt.
I stället för att stödja EUs nuvarande politik att med alla medel stänga Europa för flyktingar och asylsökande, som miljöpartiet gör genom sin uppgörelse med regeringen om migrationspolitiken, borde alla humanitära och människorättsförsvarande krafter enas i krav på en grundläggande förändring av EUs repressiva migrationspolitik och att det är dags att riva ” fästning Europa.”
Sten de Geer, advokat specialiserad bl.a. på asyl- och utlänningsrätt
Ni pratar om mer human flytkingpolitik, men vad skulle det vara? Ska Sverige ta emot precis alla som det är synd om i hela världen, alla som vill ha ett bättre liv än dom har idag? Om vi antar att du svarar nej på frågan hur många är rimligt att ta emot? 100000 eller 1 miljon eller kanske 10 miljoner? Vore väldigt intressant att få ett svar på detta. Dessutom känns det lite sjukt att gnälla äver sveriges flytingpolitik och att vi ska visa vägen för resten av eu. Finns ju inget annat land som tar emot lika många flytingar som vi i dagsläget och du/ni anser att vi ska visa vägen? Och när vi tagit emot ett stort antal ska ni då början gnälla över ökade klyftor i samhället eller liknande. Man behöver ju inte vara Einstein för att förstå att klyftorna ökar idag då vi tar emot säg 100000 per år utan tillgångar. Så vad är problemet eller är det så att alla som anländer ska få en miljon i handen, annars förstår jag inte hur man ska få klyftorna att minska.
Johan,
Varför inte fråga om gränsen för Sveriges flyktingmottagande går vid 100 miljoner, eller en miljard? Du tyckte ju att det var så spännande att få ett svar.
Svaret är att det finns utrymme för begränsning av flyktingmottagande vid krissituationer. Inom EU finns även massflyktsdirektivet som ålägger medlemsländerna att dela på mottagande av asylsökande vid en plötslig och stor tilströmning.
Däremot finns inget tak utan det måste bedömas utifrån den enskilda situationen.
Det är löjligt att gnälla på svensk flyktingpolitik eftersom Sverige är mycket generösare än många andra länder tycker du?
Framöver kanske du lyckas resonera dig fram till att kritiken mot svensk asylprocess grundas på att enskilda människor drabbas även här. De drabbas lika mycket trots att Sverige har en betydligt mer rättssäker asylprocess än många andra länder. Har tanken slagit dig att det är därför den här bloggen finns?
Det är inte konstigare än att Sveriges socialförsäkringsssystem kritiseras, trots att vi har en av världens mest utbygga socialförsäkringssystem. Skälet till kritiken är att människor fortfarande råkar illa ut när de utförsäkras av Försäkringskassan eller arbetslöshetsförsäkringen. Kan du se likheterna eller är de exemplena helt irrelevanta för dig?
Du talar om de socila klyftorna i Sverige i förhållande till invandring. Först ett viktigt påpekande. De jusrt nu drygt 100 000 personer som beviljas uppehållstillstånd i Sverige är det totala antalet som får uppehållstillstånd i Sverige.
De flesta av dem har tillgångar, ganska gott om tillgångar för den delen.
Dessa 100 000 personer inkluderar människor som kommer hit som egenföretagare. De inkluderar personer som kommer hit för att arbeta, varav en stor del från de nordika länderna, många andra från Tyskland, Storbritannien och USA och här rör det sig ofta om högkvalificerade arbeten de skall ta. De inkluderar många dataingenjörer, programmerare och liknande som kommer från Indien, Pakistan och Bangladesh.
Utöver dessa kommer många hit för att arbeta i andra yrken som söker arbetskraft på ett visst ställe i Sverige.
Sedan har vi studenter som enlgit svensk lag är skyldiga att kunna försörja sig under sin studietid. Sedan har vi anhöriginvandrare och enligt nuvarande lagstiftnign måste personerna som de flyttar till i de flesta fall kunna stå för de inflyttade personerns försörjning om de inte kan försörja sig själva.
Kvar har vi de som beviljas uppehållstillstånd som flyktingar eller skyddsbehövande. De flesta av dem får jobb efter några års vistelse i Sverige, många under det första året.
Hela ditt tal om att Sverige släpper in drygt 100 000 människor årligen som dels är utfattiga och dels oförmögna att försörja sig själv, ännu mindre bidra till samhället och betala skatt, saknar alltså precis all förankring i verkligheten.
Hoppas du blir glad över hur fel du har eftersom du borde kunna andas lättare nu.
Om du hängt med i samhällsdebatten borde du också ha märkt hur svenskt ekonomi med några kortare perioder av undantag blivit allt starkare under åren. Detta alltså samtidigt som vi konstant haft en invandring sedan andra världskrigets slut.
De sociala klyftor i Sverige som onekligen finns och till vissa delar ökar just nu, beror snarare på samhällets nedskärningar i skola vård och omsorg, samt att krav på utbildning gör det allt svårare för många att komma in i och stanna kvar på arbetsmarknaden.
Om ci däremot inte hade en invandring till Sverige, skulle vårt samhälle och vår ekonomi inte fungera. Det skulle vi alla drabbas av. När 40-talisterna börjar gå i pension kommer den frågan att bli ännu mer uppenbar.
Alltså behöver du nog inte oroa dig så mycket Johan.
En human och rättssäker flyktingpolitik innebär inte att ta emot alla det är synd om, utan att ge en fristad åt dem som riskerar politisk förföljelse eller totyr, grym eller omänsklig behandling. Detta har EUländerna och Sverige redan förbundit sig att göra genom att underteckna internationella konventioner. Man kan aldrig i förväg bestämma hur många som är i behov av skydd, däremot kan vi påverka antalet genom vår vapenexport till diktaturer och länder som allvarligt kränker mänskliga rättigheter. Ansvaret att ge skydd bör fördelas solidariskt, i första hand inom EU, men också med resten av världen. I dag är det inte Sverige eller EU som tar störst ansvar, det gör fattiga länder i Afrika och Asien.