Nu först har Migrationsverket gått ut och stoppat alla utvisningar och avvisningar till Libyen, vilket inte är en dag för tidigt.
Tidigare var det fritt fram att skicka tillbaka asylsökande som fått avslag på sina ansökningar till Libyen. Regimen har varit förtryckande hela tiden och bestraffat oppositionella mycket hårt.
Under årens lopp har jag haft kontakt med ett antal ärenden, där män som varit aktiva i motståndet mot den libyska regimen, hotats av deportering till Libyen och därför tvingats gå under jorden. Flera av dem har haft långvariga relationer med svenska medborgare, men det har inte respekterats. Vittnesmål om grov och allvarlig tortyr av en tillbakaskickad libyer har avfärdats som ”mindre trovärdigt”.
Nu verkar det som om verkligheten har hunnit ikapp Migrationsverket, men tyvärr för sent för dem som offrats. Mycket smuts kommer upp i dagen nu när folken i de förtryckta länderna reser sig och går ut på gator och torg.
Med oro tänker jag också på alla de flyktingar som stoppats på väg till Europa (genom avtal Italien-Libyen) och befinner sig i läger i Libyen. Vad händer med dem?
Historien går igen om än ”i nya kläder”. Vi känner igen hur vi nekade förföljda från Tredje Riket tillträde till Sverige, hur många av dem som sedan kom att avrättas i koncentrationsläger. Sedan kom eftertanken och de vita bussarna som hämtade överlevande från förintelsen.
Ingeborg Sevastik, flyktingaktivist