Flyktingbloggen

Händerna är svettiga, iskalla – varje deltagare drar ett kort. Spelet har pågått sedan Israels bildades och runt bordet finns israeler och palestinier men också världens stormakter och regionens storspelare. Oavsett vilka som blandar korten tycks dock de palestinska flyktingarna alltid sitta med Svarte Petter. Frågan är om de har någon bundsförvant kvar runt bordet.

Continue reading →

Vi tar herved ut følgende tiltale mot norsk asylpolitikk.

1. Det er alvorlige mangler ved asylsøkeres rettssikkerhet innenfor dagens norske asylsystem.
Den enkelte asylsøker intervjues av Utlendingsdirektoratet (UDI). Det er imidlertid ikke alltid intervjueren som fatter vedtaket. Dermed vil saksbehandleren som beslutter om en asylsøker skal tvangssendes tilbake til et krigsherjet eller totalitært land, ofte ikke ha møtt asylsøkeren i person – og det selv om vedtakene i utstrakt grad er basert på en vurdering av asylsøkerens troverdighet. I klageorganet Utlendingsnemnda er dette enda mer utbredt: Der er det bare unntaksvis at saksbehandlerne møter asylsøkerne, nemlig i ca. ett av ti tilfeller.

Samtidig er det helt alminnelig at asylsøkere som har skader som sannsynligvis stammer fra tortur, går igjennom asylprosessen uten å få dokumentasjon på torturskadene. Dette må de eventuelt besørge selv, og det finnes ingen ordninger for å sette dem i kontakt med fagpersoner med relevant kompetanse. Slik kan personer som har flyktet fra noen av verdens verste diktaturer, med torturskader påført dem i fengslene, få avslag fordi utlendingsmyndighetene ikke tror på dem – og altså av beslutningstagere som heller aldri har prioritert å møte asylsøkerne i person, eller for den saks skyld besiktige torturskadene.

Continue reading →

Romfolk er Europas fattigste og mest forfulgte folkegruppe, både i sine hjemland og i de landene de reiser til for å forsøke å livnære seg. I forbindelse med finanskrisen i Europa har forholdene for romfolk forverret seg ytterligere. Romfolk er i mange tilfeller de første til å miste jobbene, i tillegg til at framvoksende høyreekstreme grupperinger gir dem skylda for det sosiale og økonomiske uføret.

Continue reading →

Den EU-institution, Frontex, som har till uppgift att hjälpa medlemsstaterna att bevaka sina yttergränser har många gånger med rätta anklagats för att utgöra ett hot mot asylrätten. För några veckor sedan publicerades ett betänkande med rubriken Frontex: human rights responsibilities utarbetat av Mikael Cederbratt i hans egenskap av rapportör i Europarådets migrations – och flyktingkommitte. Mikael Cederbratt företräder moderaterna, ett parti som sällan brukar ställa upp för flyktingars och asylsökandes rättigheter, därför var det med stigande förvåning jag läste betänkandet. På de nitton sidorna gör Cederbratt en inträngande och kritisk analys av orsakerna till att Frontex utgör ett hot mot asylrätten och de mänskliga rättigheterna och föreslår åtgärder för att stävja detta. Jag tror det kan vara intressant för flyktingbloggens läsare att ta del av mitt referat av de viktigaste punkterna i betänkandet.

Continue reading →

Jag trodde länge att migrationspolitik var en död fråga i arbetarrörelsen. Jag hade fel. I januari var vi ett litet gäng som drog igång nätverket Socialdemokrater för en human migrationspolitik. På mycket kort tid hade vi blivit över 100 medlemmar.

Vi bestämde för att satsa våra krafter på att driva en fråga inför S-kongressen: vård för papperslösa och asylsökande.

Continue reading →

Hur kommer det då sig att ett barns ålder kan ändras i en handvändning, med enda beslutsunderlag att handläggaren tycker att barnet ser äldre ut än vad som uppgetts? Hur stämmer det in i den rättssäkra processen?

Socialstyrelsen kom sommaren 2012 med nya rekommendationer gällande åldersbedömningar av flyktingbarn. Utredarna Katarina Munier och Elis Envall kallar metoden att titta på ett barn för att bedöma ålder ”ovetenskaplig” och ”oacceptabel”. Det framgår av dokumentet att de medicinska undersökningar som kan göras, med skelettröntgen och tandröntgen, har en felmarginal på 2-4 år.

Continue reading →

Partiledardebatten i förrgår gav flera saker att tänka på för oss som lyssnar extra noga när migration och integration kommer på tal. Mest anmärkningsvärt var att Jimmie Åkesson återigen gavs möjlighet att först svara på frågan om invandring och integration och därmed bereddes utrymme att sätta tonen för den fortsatta diskussionen. Det verkar som om debattledarna går efter principen, varje partis profilfråga åt varje parti. Vad motiverar annars att Sverigedemokraterna ges ordet i en så viktig debatt som denna? Principen i sig är något enfaldig men det specifika problemet i fallet med Sverigedemokraterna är att deras position vad gäller migration och integration borde göra varje demokrat mörkrädd. Att låta dem gå i täten är att förskjuta verkligheten. Svartmåla och peka ut.

Continue reading →

Det råder akut brist på bostäder för asylsökande och nyanlända. Sedan Arbetsförmedlingen tog över ansvaret för att ordna bostäder åt de som fått uppehållstillstånd har situationen förvärrats. Läget är så allvarligt att Sverige inte ens klarar av att ta emot de kvotflyktingar vi förbundit oss att ta emot. Förra året kunde vi inte ta emot 172 av de 1900 flyktingar som Sverige lovat ta emot (Läs Ekots reportage här, och lyssna på Flyktingbloggens Kalle Larsson och hans kommentar här). En av dem, en flykting från Eritrea, hann dö i väntan på en kommunplats i Sverige (lyssna på Ekots Cecilia Uddén och hennes reportage här).

Situationen skulle vara ännu värre om inte många asylsökande tog saken i egna händer och valde att bo inneboende hos anhöriga eller bekanta istället för att bo på Migrationsverkets anläggningsboenden.

Continue reading →

Det räcker nu. Liv behöver inte offras för principer. Migrationsverket och polisen har möjlighet att hejda utvisningar när livet är hotat. Det skriver Sanna Vestin och Michael Williams dagen efter en träff där Michael Williams deltog, mellan representanter för frivilligorganisationer och de hungersstrejkande afghanerna i Boden.

Continue reading →

Amir och hans mamma kom som asylsökande från Afghanistan i början av 2013. Då var Amir 5 år.

Jag fick en remiss från asylhälsovården om att Amir behövde stöd, han var mycket rädd och ledsen, snudd på apatisk fick jag veta.  Mamman var djupt deprimerad.

Jag bjöd in dem till ett telefontolkat möte där jag skulle informera om min metod och erbjuda det lekpedagogiska stödet till Amir. När jag mötte dem i väntrummet förstod jag varför hälsocentralen larmat. Båda var ihopsjunkna varelser, helt utan mimik.

Continue reading →